”Sök inte efter vad som kommer att ske i framtiden, fråga inte ens! Låt den i stället komma till dig, så som den är menad.
Vi har kommit hit av den anledningen att vi ska lära oss och utvecklas som människor och individer, få våra egna erfarenheter av livets olika skeenden – så väl medgång så som motgång. För hur ska vi kunna lära oss om vi redan innan ”har ett facit i vår hand”? Hur ska vi kunna utvecklas? Så var inte så otålig, min vän – det som sker, det sker. Och medan du väntar fyll din framtid med önskningar och goda intentioner, ty det är just så du kan berika den redan nu, men utan att fråga …”

~ Citat & Bild: Rozie ~

”Moder Jord är vårt vackra, rena hem
Där människan klampar in utan att torka av sig om fötterna först”

~ Citat & foto: Rozie ~

Orden dog sakta ut och hennes beslöjade blick vandrade ner mot de darrande händerna. Varför…? För i helvete, VARFÖR???!!! Nu flödade tårarna fritt  och hon lät det ske. Det var som om all kraft och ork strömmade ut från henne och nu fanns bara tomhet kvar. Trycket lättade i takt med sorgefloden som hennes tårar gav, och efter en sådan attack kände hon sig totalt bedövad. Världen runt ikring henne rörde sig men hon själv omslöts av frusenhet och ett mörker i ett tyst och lufttomt universum, där hon själv var dess fjättrade fånge.

Dagarna gick och blev till veckor och månader, men det kändes som om det var igår de hade setts senast. Hon hoppades att allt bara hade varit en ond dröm och att han vilken minut som helst skulle slita upp ytterdörren till deras hus, sparka av sig skorna så de for över hallen och med stora klampande steg dundra upp mot övervåningen, där han hade sitt rum. Men han kom aldrig …

Han står tyst vid hennes sida, men hon ser honom inte.  Sakta stryker han undan luggen från hennes panna – precis som hon gjorde med honom när han befann sig i sin mänskliga kropp. Han känner vemod över att han inte längre kan förmedla sig med henne. Han vill torka hennes tårar, och få henne att skratta och le precis som förr. Hela hans andliga kropp genomströmmas av en längtan att få säga:

”Var inte rädd och ledsen, jag finns fortfarande kvar hos dig! Så länge du inte kan släppa sorgen efter mig kommer jag att tyst vandra vid din sida. Jag är vinden i ditt hår, lärkans drill och vårsolens första värmande strålar. Jag lever vidare i ditt hjärta och så länge du har mig i dina tankar lever jag kvar i dina drömmar. Ty det är om natten våra vägar korsas. Du kanske tror att det bara är en dröm, men det är det inte. Det är på natten våra paralellvärldar förenas och blir till en och samma, och det är där vi återförenas för en kort sekund – en glimt i Universum …”

Berättelsen och legenden från Cree och Hopiindianerna om stammen av människor som kommer att öka, för att rädda jorden.

Utdrag från ”Standing Bear Talar”

Se – Lyssna – Och njut …

]]> http://ruggugglan.wordpress.com/2012/01/14/random-acts-of-kindness/feed/ 0 Rozie http://ruggugglan.wordpress.com/2012/01/01/2011-vantande/ http://ruggugglan.wordpress.com/2012/01/01/2011-vantande/#comments Sun, 01 Jan 2012 00:14:29 +0000 Rozie http://ruggugglan.wordpress.com/?p=2343 Läs mer →]]> The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Syndey Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 13 000 times in 2011. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 5 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

”Och plötsligt som i ett trollslag förändrades mitt liv. Och när jag tittade på klockan såg jag att även tiden hade ändrat skepnad. Mirakel sker, bara man har ett öppet sinne för att se dem …”

~ Citat och foto: Rozie ~

”Att våga är att förlora fotfästet för en sekund…
Att inte våga är att förlora sig själv…”

~ Sören Kirkegaard ~

~♥~ Namaste ~♥~