Idag, när jag ser gestalter, så ser jag bara skuggor eller att någonting ”skymtar till i ögonvrån. Ibland är det som ”pulserande energi” i luften, vilken försöker forma sig till en gestalt. Kallt luftdrag, vibreringar i min kropp eller en enormt stark känsla av att någon är närvarande. Föraningar mm. Alltså, jag vet ibland vad som kommer att hända. Men tro aldrig att jag kan ”framkalla det av egen vilja”. Jag kan inte plocka fram svar direkt, om någon frågar mig. Ibland går det. Och ibland ser jag ingenting. Starka drömmar och intuitioner jag känner tar jag på största allvar, och det har hjälpt mig många gånger. Och en annan sak har jag också lärt mig. Andevärlden visar sig på dess egna villkor. Vi kan inte tvinga våra kära att visa sig för oss. Skälla, böna och be hjälper föga. De kommer bara till oss om det är menat så. Nalkas dem aldrig med egoistiska avsikter. Gör det i stället av kärlek och tillförsikt. För så är faktiskt sanningen. Andevärlden flödar av en enorm kärlek. Hela vårt liv bygger på kärlek, om vi skall uppnå den ultimata tillvaron…
23 kommentarer
Lämna ett svar
Sidor
Arkiv
Kategorier
-
Senaste inlägg
-
Senaste kommentarer
Rozie på Ut ur kroppen upplevelser … Rozie på Vad var det som katten så… IKA på Vad var det som katten så… Rozie på Chinook & Cherokee Ted på Ut ur kroppen upplevelser … -
Mest lästa inlägg
- Om orber, andlig aktivitet och att dansa med Terry Evans
- Tankar
- Kan du hjälpa mig få kontakt med de kära på andra sidan?
- Hur vet du om ett andemedium är seriöst eller inte?
- En dröm eller besök i olika världar?
- Indigenous Native American Prophecy (Elders Speak part 1)
- Ted Gärdestad - I den stora sorgens famn
- Allting bestämdes innan vi gick ner till jordelivet...
- Konsten att erkänna sina fel och brister
- Ut ur kroppen upplevelser - har du någon gång upplevt detta?
-
Blog Stats
- 14,995 hits
Meta
-
Flickr Photos
More Photos
Spännande att ”höra” dig berätta om det här!! Det intresserar mig mycket!!
Varm kram
Ja, det är ”ett intressant ämne”.
Varmaste kramen till dig! // Rozie
Jag känner verkligen igen mig! Detta inlägg är jag äldre, men jag känner att jag vill ge dig respons ändå. Nu verkar du ju kommit ganska långt i att acceptera och ”läsa av” de intryck du får…men jag inbillar mig, att det alltid kan var skönt med bekräftelse eller att få en spegling tillbaka. För det hadnlar ju om ett lärande.
Jag kan absolut inte ”framkalla” eller få intryck till mig på egen begäran. Däremot kan jag vara öppen och mottaglig, eller skydda mig/ hålla mig ifrån. Om jag ber om vägledning vid meditation, så kan jag ibland få det, ibland inte. Då är jag #öppenn! Oftast ser jag ”bilder” eller symboler och det måste jag tolka med hjälp av min känsla- det är ju inte som om någon skriver en neonskylt
. Jag känner att det är någon själ som känt mig. Vi har en kontakt.
Jag har inte varit sams med denna sida av mingsjälv. Den har skrämt mig. Det är trots allt lätt att avfärda alltihop. En skugga som flyger förbi, en ljud som man hör, en rörelse i luften…En gång särksilt kunde jga inte alls bli av med intrycken. Det gjorde mig livrädd.
Sedan trorjag som du, allt handlar om krälek. Energi som kan omsättas som kärlek eller rädsla…lite grovt men det är en filosofi som fungerar för mig.
De som försöker skrämmas, med det andliga…är alltid, alltid osieriösa. Tänker jag.
Tack för en inspirerande och förläsande sida!
Jag håller fullständigt med dig i det du skriver. Du belyser på ett mycket målande och nyanserat sätt hur man uppfattar de signaler som kommer till en i form av tecken, bilder och symboler. Den egna intuitionen talar om – och omformar till en klar bild som ”medvetandet” uppfattar, känslan av en kärleksfull själ, vilken man ”får kontakt med”. Är dock ingen ”blinkande neonskylt”, precis som du beskriver, utan här måste intuitionen få råda, och ”känna av” informationen.
Under en period i livet – innan man har hunnit hantera denna ”information” så kan man bli skrämd och medvetet (eller omedvetet) ”stänga av”. Men vet man bara vad det egentligen handlar om, så inser man snart att man inte behöver vara rädd. Det finns inget som kan skada oss, och de vill oss inget illa. Den ”gåva” vi fått blir då lättare att hantera, bara vi står inför detta faktum.
Det är JAG som ska tacka för att du kommit till mig med din klarsynthet och dina kloka ord. Du har så mycket att dela med dig av, och jag ”känner” att i mångt och mycket har vi kommit en bra bit på väg, både du och jag…
När jag stängde av,var jag väldigt ung.
Idag (lite ) äldre
För ett tag sen,när jag bad om styrka för att kunna stödja
en annan människa,genom positiva vibrationer,så kände jag en enorm hetta i ansiktet,en enorm kärlek,som jag sen kunde vidareförmedla.
Människan beskrev sen vad som hänt och allt som jag bett för,återberättade hon och jag hade ju givetvis inte sagt nåt till personen.
Men jag blev glad att smärtan var borta och att personen inte darrade mer.
Cassiel var där,med mig,det vet jag.
Varm kram min vän
Hmmm…
Intressant, det du berättar. Här märker man hur ”tankens kraft” arbetar. Det är mycket fint, det du skriver, och du har så mycket gott att dela med dig av till dina medmänniskor…
Allt handlar om KÄRLEK och goda energier – och detta har du mycket av…
Det är ”något speciellt” med dig, och det går inte att förneka…
Varma Universella Kramar till dig – för att just DU är DU…
Väldigt intressant och spännande att få leva både ”här och där” samtidigt, i dessa, vad jag förstår, parallella världar. Skönt att du bara träffat godhet…
Jag undrar: Det jag själv upplevt TROR jag handlar om 2 personer som båda lever idag och har bott i min lägenhet eller i huset som stod här innan, före 1973. Vet att det var ett hus med problematiska hyresgäster och kvarterets barn ficxk inte leka med dem som bodde i huset som stod här innan:(.
Kan det vara möjligt att jag känner av de här 2 perrsonerna om de fortfarande lever? Jag måste få veta…
Den ena är ett litet barn, men jag är ganska säker på att h*n nu är runt 6-7 år, när det startade var h*n alltså 3 år yngre. Den andra är en man i 40-årsåldern och hans närvaro …nej, jag vill inte ens skriva om det. Ondska.
Men barnet har jag varit satt att skydda om nätterna tidigare, så jag har haft ett helvete med sömnen de 2 första av de 3 år jag bodde här. Nu känner jag inte av barnet längre. Men mannen har dykt upp, försvunnit och återvänbt.
Jag vet att om jag talar eller skriver om honom kommer han tillbaks…Eller är det mitt obehag(inte rädsla) som gör att jag själv framkallar mannen?Mannen som hatar kvinnor….
Visst har väl jag berättat det här för dej tidigare?
Kramar
Kao
…ett tillägg: Bönens kraft är stark och det är det som fått mej att uthärda att bo här, i denna lägenhet som jag älskar men där det här ‘obehaget’ förstör så mycket för mej.
Min dotter märker ingenting av det jag beskrivirt i kommentaren innan, men blir illa till mods och rädd när jag berättade…(hon är 19 år)./Kao
Ja, detta har du berättat tidigare för mig.
Jag har skrivit ett svar vad du borde göra, och det finner du under fliken här ovanför, ”Om mig” Det är inte bra att du ”utsätter dig” för detta, då det tar mycket av din energi!/Rozie
ojoj – hittade din sida av en slump – ska verkligen sätta mig ner o läsa lite när jag lämnat barn till skolan! Jättespännande o se hur andra upplever en medial ”gåva” som jag själv kallar för förbannelse ibland! Nu vet jag inte så mkt om dig då jag bara såg ett inlägg snabbt men jag återkommer under dagen! Värme/ H
Glad, du hittade mig!
När jag var ung, upplevde jag nog inte gåvan som något positivt, vilket jag gör idag, nu när jag har en djupare förståelse för den. Klart man får uppleva och ”får till sig” saker ibland – sådant som man egentligen inte vill veta. Viktigt är då att tänka på hur man ”hanterar” denna vetskap, och hur man förvaltar den på bästa sätt. Allt har en mening, både på gott och ont. Och även om vi inte vet alla svar just nu (vi är inte mogna för det ännu), så får vi vetskap tids nog, när vi är ”redo för det”.
Må så gott!/Rozie
Hej igen! Oj – vilket inlägg! Jag har min vän i tfn samtidigt som jag fick den – läste den högt för henne då jag blev ställd – hon söger: Vad fint du skrev Helén… Haha, det jag vill komma fram till är att dina rader o ord är precis SÅ som jag brukar använda mig av dem o förklara saker – alltså min livsskådniong o tro! Kram på dig!
Ja, du ser! Kanske vi ”har gått i samma skola”, om du förstår vad jag menar.
”Tvillingsjälar i Universum”
Återigen är jag glad att du tittat in till mig…
Varma kramar/Rozie
Hejsan
kikar in hos dig när jag tar ett litet brake i sista handpåläggningen av min bok. Nu ska den skickas till tryckeriet snart och det känns så himla bra
Kram
Hej, Ingela!
Kul att du tittar in till mig!
Härligt att din bok är nästintill klar! Måste kännas skönt!
Varma, innerliga kramar! / Rozie
Hej!!
Jag vet vad du går igenom det är precis lika dant för mig, jag har det så här var eviga dag och natt.
Alla gånger är det inte alls så snälla..m.m.
jag få ta dagen som den kommer, det har sagt åt mig börja packa och rent av flytta här i från..själv har jag rent av tappa lusten att bo kvar här för jag känner mig aldrig trygg i mitt hem längre,det har visat till och med att det skall ge sig på mina möbler jag har sagt att jag inte har råd att skaffa några nya möbler,
Själv är jag en riktig fattiglapp..men vad skall man göra när det alltid är så kallt här..när det är 35-40 grader ute så kan det vara rena iskylan här som nu..även om kl är runt 00.40.
Så inget är kul..
Mvh Elisabet!!
Hej, Elisabet!
Det där lät ju inget vidare! Jag blir här ”något fundersam” över det du skriver om, så jag måste fråga dig några saker:
Upplever andra som befinner sig hos dig samma sak? Blir de påverkade på ett eller annat sätt, ser, hör och upplever obehag?
Har du tagit dit någon medial undersökare för att kolla vad aktiviteten beror på? Att en viss ”aktivitet” uppstår kan nämligen bero på många olika faktorer, som t.ex vem – eller vilka som har bott i lägenheten/huset tidigare? Har det hänt någonting där? Tragedier av olika slag? Hur var de när de levde, och hur mådde de?
Det är inte alltid aktiviteterna beror på andar, det kan även gälla energier som ”stannat kvar” där sedan de levde. Även nu levande människor som bor på platsen kan också ”utstråla energier”, och detta kan orsaka olika fenomen. Mår man t.ex dåligt och har ett enda stort kaos i sitt liv, så kan det orsaka kaos och oreda även omkring en.
Allt omkring oss är energier, precis allt! Och huruvida vi lever så sätts det ”energirika spår”, vilka gör sig påminda i tidens ström – dåtid-nutid- och framtid…
Be någon kunnig medial undersökare om hjälp, så du får veta om något finns där. Experimentera inte på egen hand med detta, då blir det bara värre! Och om du nu väljer att kontakta någon och be om hjälp, tala INTE om i förväg vad som händer där, då detta omedvetet kan påverka mediets egna tankar om vad han/hon ”får till sig”.
Lycka till! / Rozie
Efter många om och men har jag väl kommit i närheten av någon som kommer förstå det jag tänker beskriva.
För några år sen gick jag igenom ett trauma som fick mig att förändra synen på livet och bli mer öppen själsligt. Det gjorde i sin tur att jag blev mer och mer mottaglig för känslor, intryck och uppenbarelser. Något i stil med ljussken, orber och gestalter.
För några veckor sen låg jag hemma hos en kompis och tittade på film i hennes soffa. Plötsligt blev jag som förhäxad av ett vimmel av små ljuspunkter som virvlade runt ovanför huvudet på mig. Som någon form av blått sken som försvann upp i taket. Jag frågade även min kompis om hon kunde se det jag såg. Det kunde hon naturligtvis inte.
Nu vill jag veta hur jag ska ta det till nästa nivå. Jag tror inte att jag har tålamodet eller koncentration nog att försöka få kontakt med vad det nu var som kretsade runt mig. Gestalter och liknande har aldrig skrämt mig förr, men det här kändes lite obehagligt. Har du möjligtvis något tips?
”Ta det till nästa nivå”???!!!
Kära nå´n! Det verkar som om du vill ”experimentera” dig fram för att uppnå en viss ”plattform” i någon av de ”andliga dimensionerna”! Och detta varnar jag för och råder dig till att INTE göra, då det kan få stora konsekvenser för dig!
Att tänka som så att ”man inte har tålamod eller koncentration nog för att få kontakt med vad det var som tittade till dig” visar klart och tydligt att du ”inte är mogen” för det! Ja, åtminstone inte ÄNNU i alla fall!
Man kan nämligen inte ”välja och vraka hur som helst” när det gäller andevärlden! Man bör nalkas den i stället med stor respekt och vördnad UTAN inblandning av ”egoistiska skäl och baktankar”, för den visar sig för oss ”på dess egna villkor” och INTE – enligt vad du tycks tro, våra egna önskemål. Jag brukar alltid säga: ”Vi får vad vi förtjänar – dvs OM vi förtjänar det!”
Om man upplever någonting som ”obehagligt” bör man släppa det på en gång, och inte fördjupa sig i det!
Klokast är nog att man försöker ”stänga av” sin mottaglighet, och inte ”vara så öppen” hela tiden, då man annars inte vet ”VAD man tar in”. Kan man sedan inte ”hantera situationen” riktigt är det bäst att ”låta allt bara vara”!
Experimentera aldrig på egen hand! Om du vill utveckla din förmåga så kontakta då gärna någon som är kunnig inom det mediala, och kan visa dig hur du kan arbeta med din egen personliga utveckling, som visar dig hur du kan öka din medvetenhet. Ger dig kunskap om hur du kan – och bör kommunicera med andevärlden samt lär dig att utveckla dina inre intuitioner och visioner…
Lycka till! / Rozie
Ett bra och förnuftigt svar till Anna här!
Det som är meningen att hända…händer
Jag har haft ”stängt” ett tag….behövde det!
Varma kramar min vän.
Hej, go´a Pluppis!
Visst är det så!
Det är jobbigt att ständigt vara ”öppen”, viktigt är att veta HUR man kan ”stänga ner” emellanåt, för detta behöver man verkligen för att ”orka och klara av” livet. Det går ju åt en hel del energier bara till att ”bara vara”!
Kramar i massor! / Rozie
Hej, hittade din blogg och har kikat lite..
När jag var 3 år gammal såg jag min mammas farfar sittandes utanför vårat hus under ett träd, jag frågade mamma vem den lilla farbrorn var och beskrev han exakt hur han såg ut, när mamma skulle se var han borta. I somras såg jag våran gamla granntant som gick bort för två år sen, hon var uppväxt i vårat hus och jag såg henne sitta under ett träd och le mot mig. Idag när jag torkade köksbordet såg jag i ögonvrån en gestalt av en man stå i köket, men jag stannade upp och började fundera för mycket så han försvann innan jag hann uppfatta vem det var… Jag vet ofta vad som ska ske, min mammas sambo tog livet av sig i våras, jag hade en känsla hela dagen att, jag måste åka till mamma idag. När telefonen ringde och mamma gick till sovrummet för att svara tittade jag på min sambo och sa att, han är död. Då var mamma helt ovetandes, hon hade inte hunnit svara i telefonen och få dödsbudet.
Jag får såna där känslor ibland, att någon är med mig, nån är där. Ibland blir jag rädd, då försvinner känslan.
Jag har börjat intressera mig lite för det här nu, vad är det som gör att just jag? Kan man ”vidareutbilda” sig, eller handlar det bara om personlig/mental utveckling? Jag tror ju på det, jag tror ju inte att själen bara kan dö, utan att den går vidare till en annan värld när kroppen dör…
Kram från en förvirrad 24årig tjej…
Hej, Tres!
Tack för att du ville dela med dig av dina upplevelser.
Jag känner igen mig själv i mycket av det du berättar. Och just den ”rädsla” du beskriver gör att känslan försvinner, eftersom vi då blockerar den mediala delen inom oss.
Alla har vi förmågan redan när vi är barn, men med åren kan den förträngas beroende på vår omgivnings kritiska inställning. Eller så väljer vi att utveckla den ännu mer. Det är vi själva som bestämmer hur vi gör med ”gåvan” – både medvetet och omedvetet.
Hur många gånger tystades jag inte som barn, med bortviftningar att jag bara hade ”livlig fantasi”. Under tonåren är man känslig, och många stänger då av den mediala förmågan, då den skrämmer en. Man vet inte sina gränser, och inte hur man ska hantera den. Ofta tror man att man förlorat förståndet, eftersom ingen annan tycks uppleva samma sak. Man vill passa in i samhällets regler om vad som är godtyckligt och vad som inte är det. Och vem vill bli betraktad som en dåre, vilken ser det andra inte ser?
Jag förstår din osäkerhet och förvirring över hur man hanterar detta. Visst kan du vidareutbilda dig inom det mediala. Kolla gärna länken jag har till Terry Evans! Där kanske du hittar någon som kan hjälpa dig i din utveckling.
Lycka till med allt du företar dig i livet! Jag tror på dig – och din utveckling!
Innerliga kramar! / Rozie