Att visa medkänsla


ljusdals-kyrkogardAtt visa medkänsla och omtänksamhet borde vara en självklarhet för oss alla. Sträcka ut en hjälpande hand, där det behövs, besöka någon som känner sig ensam, och framförallt svälja stoltheten och säga ”förlåt” när vi sårat vår medmänniska. Att behandla vår nästa, just så som vi själva vill bli behandlade. Varför ska vi haka upp oss på småsaker, bli osams på grund av en massa struntsaker? Livet är alldeles för kort för att slösas bort. Från den ena sekunden till den andra kan ett liv förändras drastiskt, en kär vän rycks hastigt bort. Ensam står du kvar och tänker på vad du BORDE sagt och gjort, och med nedsänkt huvud inser du med sorg och saknad, att det då är försent…

7 thoughts on “Att visa medkänsla

  1. Jaa, så tycker och anser jag också. En ”vacker dag” kan allt vara försent. Det gäller att ta vara på varandra här och nu…

    Ha det bra du också

  2. ja, livet är för kort…och för en del ännu kortare…..
    man ska ta till vara det man får och det man ger.
    och respektera sina medmänniskor, för deras beslut mm…

    ha dä bra

  3. Det är både energi-slöseri och ledsamt med konflikter. I min bekantskapskrets blev plötsligt en familj ovän med en annan. Det är säkert fem år sen. Ingen redde ut det. Och nu har det gått så lång tid, att även om de nästan glömt anledningen, blir det stort och svårt…Jag umgås med båda sidor. Jag har fått KÄMPA med näbbar och klor för att inte bli delaktig!! Alla vill ju ha stöd från mig….jag ger gärna stöd men inte det där stödet de vill ha. Det är svårt att hålla sig utanför. Jag önskar inget hellre än fred mellan dem. På födelsedagar och sånt, måste det planeras så väl att man kan vara säker på att de INTE behöver träffa varandra. Detta känns som en låååångdragen skiljsmässa!!
    KRAM!!

  4. Jag sörjer att jag aldrig pratade med min kompis, innan hon beslutade sig för att dö…..
    Men som tur är så var vi aldrig ovänner….tack o lov!!
    Varma kramar från mig!!

  5. Jag svarar på dina båda inlägg samtidigt. Det är tragiskt det som du beskriver, och man vill inte bli ”delaktig” i denna fejd. Båda familjerna vill ha din delaktighet och sympati, men du gör klokt i att inte ”ryckas med”, då kampen faktiskt är deras. De har byggt upp murar av hat, vilka de för länge sedan glömt anledningen till varför de restes. Försök att inte ”suga åt dig denna negativa energi” som deras beteende utstrålar…

    Vad beträffar din väninna, så hade du ju ingenting kunnat göra för att få det ogjort. Skönt är det dock att veta att ni aldrig var ovänner…

    Många varma kramar ger jag dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s