Konsten att erkänna sina fel och brister


nemi

Jag har tänkt på en sak…
Varför är det så himla svårt att erkänna sina egna fel och brister? Man ser gärna alla andras fel, och retar sig enormt på dem. Jag behöver bara gå tillbaka till hur jag själv tänker. Om någon påtalar något dumt jag sagt eller gjort, blir jag irriterad. Enormt irriterad, trots att jag, ”i ärlighetens namn”, innerst inne vet att personen har rätt. Hela mitt inre gör uppror, och det kan ta sin tid att ”svälja förtreten”, och acceptera fakta: ”Jag är inte perfekt, jag gör lika mycket fel som alla andra!” Men varför tar jag då så illa vid mig, när detta påpekas för mig? Varför ”glömmer” jag då, att även jag ”har åsikter om andras beteende”…
Så nu har jag börjat öva på detta dilemma. Jag säger som Nemi:
”Det krävs talang för att hitta på ursäkter för alla fel jag gör!”

4 thoughts on “Konsten att erkänna sina fel och brister

  1. Du har så rätt! Visst är det så.
    Sina fel och brister ser man inte
    så gärna. Eller än mindre erkänner dom.
    Men vi alla har allt! Visst, vi erkänner våra brister men fokuserar på
    möjligheter, eller hur? God fortsättning!
    Jeanette, Artness Cats

  2. Hej, Jeanette!
    Ja, så är det… Och helt klart erkänner vi dem och fokuserar på möjligheterna! Absolut!😉
    Önskar dig en god fortsättning också!
    Rozie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s