Finns det demoner?


hugs-1Jag får ibland olika frågor från min läsekrets och jag väljer här att lägga ut dem under en speciell kategori vilken jag kallar för ”Frågor från läsekretsen” så även andra läsare kan få ta del av dem, för säkert är det många som undrar samma sak. Jag lämnar aldrig ut några namn, för det skulle vara oartigt mot frågeställaren själv och inkräkta mot personens egen integritet.

Finns det demoner?

”I min lägenhet händer det konstiga saker, och jag kan ibland känna ”närvaron” av någonting, som jag inte vet vad det är. På nätterna försöker denna onda kraft gå in i mig och ta över min kropp. Jag får en förlamningskänsla, kan inte röra mig och inte prata. Vet snart inte vad jag ska göra! Känner mig desperat! Kan jag ta hit en exorcist, eller finns det något annat som kan få slut på det hemska som sker i mitt hus? Jag har alltid varit ”mottaglig” och jag kan ibland ”känna av” energier som finns på vissa platser jag besöker. Snälla hjälp mig, innan jag blir tokig! Med vänlig hälsning / NN”

Svar: Oj! Det var mycket på en gång, men jag ska försöka förklara allt eftersom.  Mitt svar på detta är ett bestämt ”Nej, det gör det inte!” Det handlar helt enkelt om andevarelser som ”blivit fast här” av en eller annan anledning,  och inte vet hur de ska komma vidare. De kan ha något ouppklarat som håller dem kvar, eller så är det deras egen ilska och frustration som gör att de hamnat ”mitt emellan två världar”. Ofta blir de kvar på den plats de tidigare bott på när de levde.  Deras känslor och ”personlighet” de hade då de levde, fortsätter de att ha som andevarelser.

Om t.ex en person var en ”bråk – och upprorsmakare” då han levde, är han det säkert även som andevarelse, och ”sitter han fast här”, så är hans frustration säkerligen oerhört stark, och det påverkar givetvis de personer som lever i ”hans hem”. Han betraktar de levande som ”inkräktare”, då han inte riktigt förstår att han är död. Det kan gå långa tider innan dessa andar  visar sig, men ”känsliga personer” märker av deras närhet. Ofta handlar det om att man genom sina egna känslor och sinnesstämning ”drar till sig” andar som har ”identiska känslor” med en själv. De när sig på din rädsla och frustration. De ”ansätter dig”, men kan aldrig skada dig fysiskt. Men obehagligt är det onekligen (har själv varit med om detta). DESSUTOM vill jag betona, att om man ständigt ”är öppen”, precis som DU verkar vara, så känner man av andevärlden mer än man mäktar, och då blir det ett gissel, och detta resulterar i att man töms på sin egen energi. Mitt råd är i det fallet att du försöker ”stänga ner”… Försök, i alla fall, för din egen skull!

Att ta dit en exorcist, skulle jag INTE råda dig till att göra, då kan det orsaka ännu mera kaos i ditt hem, då du bara irriterar denne vilsne själ ännu mer, och ”spär på hans ilska”. Man ska aldrig ”exprimentera” heller på egen hand, utan i stället kontakta någon som kan hjälpa denne ande över till den plats, där han egentligen hör hemma – i andevärlden.

Om du går in på en av mina länkar: ”Terry Evans” – start – Dipl. mediala unders.  Där finner du ett register över ”Diplomerade Mediala Undersökare” som deltagit i en grundläggande kurs i sk ”Ghostbusting” där man arbetar med paranormal undersökning på platser eller i hus där det finns ovanliga störningar i miljön.. Kanske kan någon av dessa hjälpa ”din” ande över till andra sidan. LYCKA TILL!

32 thoughts on “Finns det demoner?

  1. Jätteintressant, eftersom jag själv nyligen fick höra om demonen i mitt sovrum. Jag måste säga att jag känner mig smått förvirrad över allt jag fått höra av olika mediala personer. Ibland blir det nästan för mycket.

    Att jag hade ett spöke hemma i höstas råder inga tvivel om. Jag blev ju angripen rent fysiskt, mitt på ljusa dagen då jag var ensam hemma. Men jag har ärligt talat lite svårt att ta till mig det här med alla andra konstiga ”väsen” som demoner och utomjordingar. Det blir helt enkelt för mycket.

    Så tack för ett bra inlägg. Hoppas läsa mer om liknande saker här hos dig🙂

    Kram,
    Eva

  2. intressanta läsningar här….
    när jag läste isfolket så önskade jag att det fanns demoner=)
    så det blev lite spänning i livet….

  3. Till Eva:
    Man får nog akta sig och inte vara för ”godtrogen” när en del människor talar om sina ”mediala gåvor”. Det finns MÅNGA som ”försöker sko sig på folks okunskap”, och försöker som i ditt fall påstå att du har demoner och utomjordingar hemma hos dig. Sådant gör mig ledsen, då nu sanningen ter sig annorlunda än vad dessa samvetslösa människor påstår! Håll dig borta från dem, det är mitt råd! Innerst inne vet även DU – precis som jag att det helt enkelt handlar om andar efter bortgångna som ej har förmågan att själva ta sig dit där de helst bör vara. Det är OK att besöka oss någon gång ibland, men inte att ”fastna” i denna tillvaro utan att kunna ta sig loss!

    Jag är väldigt glad över att du gillar det jag skriver om, och jag lovar att det kommer mycket, mycket mer framöver.😉

    Kram från Rozie

    Till marie:
    Men HUR kunde du önska så vansinnigt tokigt, då det finns andra saker som är mer spännande och framför allt MYCKET trevligare?! Hoppas du har ändrat dig!😉

  4. Det bästa är att ta dit någon som vet vad dom håller på med, allt kan vi inte skylla på andevärlden, precis som du säger Rosie. Det är mycket mer än så, det kan vara en blandning av vårt eget dåliga mående, minnen på platsen, andar som behöver hjälp över mm. Att göra sådant utan kunskap är inte att rekommendera, om jag som medium går in och ska jobba med detta och inte har jobbat med mig själv kan jag förvärra situationen. Mitt bagage som medium kan stämma överrens med klientens och andens, om jag då inte är medveten om detta är jag ju heller inte medveten om den dynamiken som är på platsen.
    Blev det där krångligt att förstå?
    Draken

  5. Helena! Tack för att du dök upp ” i rättan tid”!😀
    DU om någon vet vad detta innebär, och det du skriver är inte alls svårt att förstå (åtminstone inte för MIG).

    Men OM det finns något som är oklart för läsarna så hoppas jag att de hör av sig med sina funderingar igen.

    Och till DIG, Helena vill jag återigen ge respons för dina enormt värdefulla och kloka ord… TACK!!!

  6. Jätteintressant!

    Undrar bara hur du/ni vet att det är så? Anledningen till att de har stannat, till att man känner av dem, att de skulle ha någon ouppklarat, osv…

    Tror på det du skriver, men ja, jag undrar nog en hel del för att det är spännande!

    Kram

  7. Jag ska försöka förklara. Som jag berättat tidigare så är jag ju inget medium, som Helena i en av kommentarerna här ovan är.”Jag är bara född sån”, som jag brukar säga. Är inget medium, men väl en ”budbärare”.

    Jag personligen kan ibland ”känna in” andarnas känslor, och få till mig ”via tanken” vad de vill förmedla till oss. Ibland ser jag ”bilder” också, och ibland kan jag få till mig namn. Men trots detta, har jag inte ”utvecklat” denna mediala gåva riktigt, ”till fullo” – alla kan ju inte bli ett andemedium, om du förstår vad jag menar.
    Det finns de som kan ”hantera” detta på ett helt annat sätt, bl.a Helena och jag hoppas hon tittar in hit igen och berättar om ”hur vi kan veta allt detta”. Och OM hon inte gör det, så ber jag henne snällt att hon tittar in och förklarar – om hon VILL alltså… vilket jag hoppas att hon gör 😉

    Ja, visst är det spännande!

    Kram

  8. klart jag har ändrat mej…
    jag var 18 år när jag läste isfolket =)

    så man förändrar sej genom åren….till det bättre;)

  9. Men detta tyckte jag var intressant att läsa om..för hur vet man att man inta bara inbillar sig…jag känner ibland saker…fast framförallt från de levande

    Själv försöker jag sakta hela…men vet inte hur…
    JAg har en bestämd känsla av att det tas energi från mig, önskar jag kunde behålla den istället. Ge på ett klokt sätt…

    Om jag fann en väg att bli trygg, kunna stänga av…eller öppna upp…vad det nu är jag skulle behöva…

    Hur vet man någonsin vad man behöver? Eller vad man kan?

    Ja, jag menar ju inte att du ska kunna svara – fast du verkar väldigt klok🙂 Men det är en reflektion jag har..

  10. Du mira, för det första så ska du försöka att ”lära dig att säga nej”, när någon ideligen ber om hjälp för annars töms du på den energi du har. Att ständigt finnas till för alla, och att alltid försöka vara till lags gör att man lätt förlorar fotfästet i tillvaron. Viktigt är att inte glömma bort sig själv för andra. ”Energi-tjuvar” finns det gott om, det är sådana människor vilka ständigt och jämt begär att få din uppmärksamhet – men ingenting ger tillbaka till dig. En del kräver att få odelad uppmärksamhet, dessa människor känner man lätt igen på deras ”egoistiska framtoning”, man känner hur man sakta men säkert förlorar ork och kraft för de bara ”suger ut en”.

    Försök att, i den mån det går undvika dessa människor, börja säga nej, och visa att du står för dina egna principer och ideal. VÅGA, för vad är det värsta som kan hända om du säger nej och sätter ner foten ”som en markering”? Försök!

    Lyssna mer till ”din inre röst”, den är din ”magkänsla”, och den säger dig mer än du tror. Även meditationer får oss att ”ladda våra batterier”, och ger oss inre styrka.

    Du frågar:”Hur vet man att man inte inbillar sig?” På detta kan jag bara svara: Våga känna efter, och be dina andliga guider om vägledning, lyssna till din inre röst. Så småningom kommer puzzelbitarna då att falla på plats.

    Varför inte gå t.ex en kurs i ”intuition och personlig utveckling”, för att nämna ett exempel? Lära dig utveckla dina egna förmågor…

  11. Tjingeling igen:)
    Ska försöka förklara hur det går till.
    När jag åker ut på en ”husrening” så ser jag alltid till att jag är uppkopplad till mitt team, sedan går jag in i huset och under tiden har jag kontakt med mitt team, de kan berätta vad som försiggår på stället. Det är inte alltid andar som ställer till fenomen, VÅRAT egna mående, familjedynamik kan oxå skapa fenomen. Om det är andar som är fast får jag skapa ett förtroende med den/de kommunicera och se varför de är kvar, om de vill ha hjälp. Enkelt uttryckt kan jag säga att det fungerar som att prata med en levande människa, men skillnaden är att ofta kommunicerar de med känslor och tankar.
    Det går inte att generalisera varför en ande är kvar, eftersom det kan bero på många olika orsaker.
    Vissa andar vill inte ha hjälp, och jag som medium kan inte tvinga någon att lämna.
    Det här är ett jobb som kräver mycket mer än många kan tänka sig.
    Och jag som medium är endast en neutral länk, när jag arbetar handlar det aldrig om mig utan jag gör det arbete som mitt andliga team vill att jag ska göra, för låter jag mitt ego gå in så kan jag ställa till det rejält för andra.

    Till dig Mira vill jag säga fundera på att söka någon som är professionell som kan lära dig stänga på riktigt.
    Helena

  12. Jo eller hur!
    Det ligger mycket mer i det här än många anar.
    Andarna är ju precis som vi individer, vi kan inte kamma alla med samma kam🙂

  13. Nej, uppenbarligen inte! Och det är precis som du skrev – inte alla som vill ha hjälp heller, och det måste man ju respektera…

  14. Tack snälla ni för era råd. Det är vad jag själv också kommit fram till. Knepigheten är att jag är mamma i en familj till fem hemmaboende barn. Bonusbarnen, (två tonåringar) förlitar sig på mig och tycker om mig men emellanåt är det krångligt att båda vara mamma och inte. JAg har skyldigheter, men inta alltid befogenheter och rättigheter. Min älskade ser inte alltid klart på deras beteende, och jag har svårt att göra mig förstådd. Har svårt att sätta mina gränser. Min älskade själsfrände och jag fastnar, fast vi är så kloka i vanliga fall. Energitjuvar i familjen- då gäller det att säga nej, sätta sina gränser…

    JAg mediterar, fast för sällan. I vänskapskretsen har jag en god balans, bara nära och kära vänner. Jag är noga med vilka jag umgås med och inte. Så egentlgien är ja gbra på att sätta gränser, och är inte konflikträdd. Men i denna nybildade familj- där jag i två år varit ” den nya kvinnan” har jag fastnat i ett ändlöst hänsynstagande där jag till sist känt att jag gjort mig genomskinlig och oviktig. Det är ju jag själv, som måste klara av att vara tydlig, precis som du sägar, Rozie.

    JAg jobbar på det kan jag ju säga.
    Men detdär med att söka upp en professionell, hur gör man det? VAr finner man någon?

    Kram på er,
    Det betydde mycket att ni tog er tid att svara.

  15. Gläder att vi kunde vara till hjälp!😀
    Det där med att söka upp en professionell…
    Du kan ju alltid kolla under länken om Terry Evans, kollar under ”länkar och adresser” om det finns någon i din närhet där du bor. Eller så ringer du dit och frågar. Kanske Helena har svar annars om vem du kan kontakta. Vi vet ju heller inte var du bor…

  16. I Örnsköldsviks kommun bor jag…på Terry evans sida fanns en homeopat, men har någon av er något bra tips i övrigt?

  17. Hej!
    Till Mira
    Vad du känner att du behöver hjälp med, vad du är ute efter vet bara du själv.
    Att be om hjälp är oftast vårat största hinder.
    Vi är så rädd att söka tex. samtalshjälp för då tror vi att det är något psykiskt fel på oss. Jag ger inte råd till folk och absolut inte på detta viset, för jag vet ingenting om dig. Och om jag lägger mig i utan att veta något och jag kan omöjligt veta vad du behöver. Det enda jag kan säga är att bara du kan veta vad du behöver.
    Lycka till på din väg

  18. Hello!
    Jag kom att tänka på en sak!
    Ett medium är endast en neutral länk mellan andevärlden och denna(där vi lever) våran uppgift är att ge bevis på livet efter att lämna budskap( det anden/andarna) vill säga dig. Vi är inga terapeuter som kan råda och bestämma hur andra ska leva sina liv.

  19. Ni är så rara och omtänksamma. TAck…

    Men jag vet ganska väl vad ja gbehöver hjälp med. En sak är samtalsstöd som ex kuratorer, det är kanon för alla när de är redo att göra upp med sigsjälva. Men värdelöst om man inte lisom, vill jobba med sigsjälv.

    En annan sak för mig, är just detta med energier. JAg kan fånga upp hur människor mår och få bilder och känslor i mig, som inte tillhör mig. Dte är til lgod hjälp många gånger. I att vara en empatisk och modig medmänniska. I att acceptera olikheter…’

    Men ni vet kanske, att det kan vara svårt ibland med intuition. JAg blir förvirrad. När en människa säger en sak men huvudet och munnen och en annan med sina känslor.

    Ja, det är i sanning en spännande och svår och rolig och underbar och svårmodig sak att leva!
    Så lite man vet, och så mycket man vet😉

  20. Mira, det är inte alltid lätt med ”dubbla budskap”, helt klart! Men man lär sig med tiden genomskåda detta, bara man litar på sin egen intuition, själva magkänslan. Och vad man själv behöver, det ”känner” man inom sig intuitivt, och att lära sig ”stänga” i andras närhet är en viktig del för att inte ta in för mycket känslor ”utifrån”…så lite man vet så mycket man vet – så sant, du nämnde det själv!😉

    Tack, madonnan! Du är go´…som vanligt!😉
    Kramiz!

  21. Hej Rozie.
    Vet inte om du har läst det jag skrivit som hänt i mitt hem tidigare, men det har varit kaos här från dag ett när jag flyttade in för snart 3 år sedan. Ska inte gå in på det närmare just nu. Bara att skriva om det känns obehagligt.

    Det är lugnt just nu och har varit det en tid, men jag är rädd att jag lockar fram det här igen bara genom att skriva just nu…

    Jag kom att tänka på det här idag igen, då jag hörde ett brak i mitt rum: en stor tavla hade fallit ner på min huvudkudde. Jag hängde INTE upp tavlan igen…det var inget fel på varken kroken eller snöret, så jag begriper inte varför den föll ner. Den föreställer en blomma i en vas och ramen är silverfärgad. Inget märkvärdigt.

    Dessutom har jag aldrig drabbats av så många sjukdomar, så mycket fysisk smärta och annat skit som jag har upplevt de här 3 åren – det ena avlöser det andra och det tar aldrig slut.

    Innan jag flyttade hit bodde det 5 olika hyresgäster på bara 4 år i lägenheten, har jag fått veta. Bara det är ju märkligt…

    Jag har upplevt att det varit mycket lidande och ondska här, men kan berätta om det senare. Jag törs inte just nu, helt enkelt. Är ensam hemma och det är natt.

    För övrigt älskar jag den här lägenheten, men kommer byta den till 2 mindre om ca 1-2 år när min dotter ska flytta hemifrån./Kramar från Kao

  22. Du har berättat för mig tidigare, men det var ett bra tag sen. Tror nog inte att du ”lockar fram något” bara för att du skriver om det. Det ska MER till än så!

    Du skriver också: ”Dessutom har jag aldrig drabbats av så många sjukdomar, så mycket fysisk smärta och annat skit som jag har upplevt de här 3 åren – det ena avlöser det andra och det tar aldrig slut.”

    På detta kan jag bara svara utifrån min egen uppfattning, nån annan kanske anser annorlunda. Jag tror inte att orsaken till ditt lidande beror på det som finns i lägenheten. För andevärlden kan inte påverka oss på det sättet. Den kan inte göra oss illa, bara försöka skrämma oss…

    Först och främst så behöver det inte alltid vara frågan om andar när det sker fenomen i ens hem. Många gånger kan det komma från de människor som levt där tidigare, eller lever där nu. Alla energier – både dåliga och bra präglar hemmet, som t.ex hur man mår, vilken sinnestämning man befinner sig i. ALLT är energier, och många gånger kan vi faktiskt själva vara orsak till dem, även om det inte ALLTID förhåller sig på det sättet.

    Vet du till exempel vilka som bodde där förut? Hur de levde och hur de mådde? DET kan ha stor betydelse! Har det HÄNT någonting i huset?

    Kolla upp!

    Varma kramar från Rozie

  23. Jag håller med dig Rozie, men i bland kan det vara en röra av allt det du skriver.
    Till Kao: har du funderat på att ta dit någon som kollar vad det är, om du gör det kom ihåg att ge den personen ingen information vad du upplever.

    • Ja, visst kan det vara en kombination av båda faktorerna, och det har vi ju dryftat under tidigare kommentarer också. Viktigt att det undersöks vad som orsakar allt kaos och oreda, helt klart… Tack för dina kloka råd, Helena! Glad att du tittade in!😀

  24. Jag hade en liknande dröm fast lite värre.
    Nåväl tänkte fråga om något annat.

    Min vän har problem med osynliga trådar som kommer ut från alla möjliga ställen på kroppen. När han berättade om det igår så trodde jag bara det var struntprat. Men, vi försöker dra ut dessa i detta nu och vissa lossnar tillslut men det tar en evighet. Han känner hur det slingras genom och ur kroppen. Och jag ser trådarna i vissa ljussken. Så nu är det inte struntprat längre. Resultatet från att dessa dragits ut så blir något bättre i kroppen. Han har svårt med sina leder, rygg, nacke osv sen många år tillbaka.
    Har du hört om dessa ”osynliga trådar” tidigare?

    Jag öppnades till att kunna se diffusa skepnader i luften, besök av farmor och farfar, föra en lång diskussion, haft massa själar som fastnat på mig och känt hur dom känner sig. Blivit riktigt mörkrädd och trott jag blivit tokig med allt jag numera ser och känner och får till mig. Därför tror jag att dessa ”trådar” har nåt att göra med det övernaturliga. /Johanna

    • Hej, Johanna!
      Nej, jag har aldrig hört talas om dessa ”osynliga trådar” tidigare, och att man kan känna hur det slingras genom – och ut ur kroppen när man drar i dem. Så jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa dig med något riktigt svar. Men om jag får reda på någonting om just detta ”fenomen” så lovar jag att återkomma med ett inlägg om det./Rozie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s