När hjärtat och hjärnan talar olika språk


Vad är det för känslor i oss som råder egentligen – när hjärtat säger en sak och hjärnan en annan? Och vilken av dessa ”röster” skall man lyssna till? Det är inte alltid så lätt att veta. I denna stressade tid, där vi lever i ekonomiska kriser, arbetslöshet, psykisk stress, dåliga familjeförhållanden – och vi känner stor press på oss själva och vi inser att vi borde göra någonting åt vår situation  men vet inte exakt VAD, då har vi  inget svar på vad som egentligen är ”rätt eller fel”.

Låt mig ta ett exempel:
Någon kanske undrar, Ska jag flytta, bryta upp från mitt trasiga förhållande, eller leva kvar i det? Jag vet ju vad jag har, men inte vad jag får. Och vad händer om jag bryter upp? Kommer jag alltid att få leva ensam i fortsättningen? Gör jag rätt om jag går? Och den jag i hemlighet så hett åtrår och beundrar – vågar jag visa honom/henne vad jag känner? Tänk om jag förlorar min heder! Tänk om jag blir förödmjukad!

Handen på hjärtat – vad är det värsta som skulle kunna hända om vi vågade följa vår längtan och göra någonting av den? Tänk på det du i stället kan förlora om du inte tar steget fullt ut! Om vi inte vågar, ja då fastnar vi i tillvaron. Vi utvecklas inte som individer. Glöm aldrig bort att de erfarenheter vi gör under vår resa genom livet ger oss många bra lärdomar, och vi utvecklas som personer och individer.

Det kommer en dag då vi blickar tillbaka på vårt liv. Ser orsak och verkan. Och där vi tvekade – vad hade vi kunnat vunnit i stället? Det får vi aldrig veta, och det ångrar vi djupt – men då är det redan försent att göra någonting åt det…

11 thoughts on “När hjärtat och hjärnan talar olika språk

  1. Åh ännu en text/tanke som lika gärna jag kunnat skriva!? Konstigt det där – reagerar lika starkt var gång. Kikar tom på ordval, skrivningarna etc o ser att där är likheten också slående!

    Ang din rubrik o inlägg idag så har jag lärt mig efter livets välfärd genom stora gropiga hål o stenbumlingar som hinder – att man ska följa sitt hjärta oavsett vad hjärnan säger för hjärtat/magen/själen ljuger aldrig med det gör hjärnan eftersom det du ser/VILL tro på o önskar påverkar man själv så hjärnan blir ”inflamerad” som jag brukar säga! *L lättsamt*
    Men magen o hjärtat o själen VET vad som är rätt o är det fel att tala om sin kärlek/längtan – whatever – till en annan människa med risk för att göra bort sig? Det är inte att göra bort sig att delge sin kärlek till en annan människa även om kärleken inte är besvarad!

    Mer kärlek o förståelse till o från oss människor!
    Mer sånna här texter från dig (love it) för det får en att tänka till både en o två ggr o dina ord hjälper nog många!

    Love & light/ Helén.

  2. Helén, go´aste vän!😀
    Nu ler jag stort, då ju DITT svar lika gärna skulle kunnat ha kommit från MIG!😉
    Magen hjärtat och själen vet vad som är rätt! Precis! *ler ännu mer*
    Vi borde dela med oss av vår kärlek och förståelse till andra, och inte vara så ”inbundna” som vi ju faktiskt ofta är. Många fastnar i ”martyrrollen” och därför vill de inte ”våga chansa”.

    Att lyssna till ”sin inre röst” är aldrig fel – och väljer man sedan att gå efter den så har man kommit en bra bit i sin utveckling, och bara DET skänker glädje både för en själv och andra – att ”våga vara”…

    Love & Light / Rozie

  3. Det finns inget som är så svårt som att ta första steget ut i det okända. Många väljer tryggheten eller det som finns framför dem, rädslan för det nya och okända är för stark. Min erfarenhet har dock varit att det nya okända kanske inte alltid blivit som JAG tänkt mig men absolut INTE sämre.

    Att våga ta språnget ut kan vara obehagligt men ack så ljuvligt när man på vingliga ben känner att det bär, den gungiga marken inunder fötterna håller faktiskt. Det är en kick som ger mersmak. Jag har liksom många andra, stått inför allehanda vägskäl som känts olustiga, det har varit djupa gropar och fortfarande kan det gunga till ordentligt men det gäller att följa med och våga tro, tro att det bär.

    Att bli arbetslös, gå skilda vägar, konfrontera en förälskelse, lämna en plats man alltid bott på, förlora en anhörig, stå inför en plötslig sjukdom det är tunga situationer som har många ollika lösningar. Vi kan försöka räkna ut och planera men i slutändan faller det inte alltid ut som vi beräknat.

    I jakten på våra lösningar kanske vi missar en naturlig väg som dessutom är bättre än den vi stakat ut? Vem vet..

    Ha en underbar dag och GOD JUL min vän!

  4. Jag försöker att lyssna till hjärtat och magkänslan eller vad vi nu vill kalla vår inre röst för. Inte alltid så lätt att följa det, men annars så tror jag att vi mår sämre än om vi inte skulle ha lyssnat.
    Men som sagt…inte alltid så lätt.

  5. Den första tanken brukar vara den rätta. Tror den kommer från Den Högste, som bor i mitt eget mikrokosmos likspom i makrokosmos. Jag har alltid följt mitt hjärtas röst.

    Det har gett mej bitvis ett besvärligt liv när jag då och då INTE följt den ‘rösten’. Men mest har jag haft fantastiska upplevelser i mitt liv ändå, även om det på kärleksfronten inte har fungerat så bra….hmpf!

    Känner och har alltid känt att jag måste ”våga ta språnget” ut i det okända om det nuvarande tillståndet varit dåligt. Har aldrig varit någon trygghetsnarkoman – är nog en väldigt typisk skytt :o)

    Men visst. Gräset är inte alls alltid grönare på andra sidan men vi människor är också så olika. Jag är en risktagare, eller snarare en chanstagare och det måste alltid ha varit en skyddsängel vid min sida. Annars hade jag knappast varit vid liv idag.

    Men när jag fick barn för ca 20 år sen lugnade jag ju ner mej betydligt. För hennes skull och för att jag skulle överleva som mamma. Det var och är ju min skyldighet mot mitt barn.

    Kramar och GOD JUL till dej från
    Kao

  6. IKA!
    Du beskriver och ”sätter fingret på” den rädsla som så många har – att ”våga tänja på gränserna och leta sig utanför den trygghet man har i sina invanda beteenden och liv”.

    Att ta steget fullt ut kan vara väldigt omtumlande, och ett stort ”risktagande”. Men utan detta ”risktagande” så fastnar man i sina invanda hjulspår, och utvecklas inte.

    Många gånger kan ”den naturliga vägen” ligga framför ens ögon – och har legat där hela tiden, men att man är så ”förblindad” av sina egna ”teorier och planlösningar”, så man inte ser den…

    Trollpackan!
    Visst grämer man sig efteråt när man inte ”följde den inre rösten”. Visst är det svårt – men den brukar i slutänden visa sig vara sann.😉

    Kao!
    Visst brukar den första tanken vara sann. Vad – och vem den kommer ifrån – och vad den är kan man diskutera i oändlighet. Mitt innersta jag, Överjaget, magkänslan, intuitionen mm. mm.
    Men en sak är säker – Den är så mycket större och betydelsefullare än vi någonsin kan tro. 😉

    Madonnan!
    Jag och min familj önskar dig och ”de dina” det samma – En helt magisk och underbar jul, full av glädje, ljus och värme!

    Kramar till er alla! / Rozie

  7. En väldigt vacker bild men alla dessa tankar och val gör oss förvirrade om vi ändå kunde få hjärtat och hjärnan att samarbeta. Meditera mera….lyssna till det inre och lita på känslan.

    • Hej, Elke!
      Det är inte alltid lätt att bestämma sig för vad som är ”rätt eller fel”. Det som är ”rätt” för mig, kan vara ”fel” för en annan. Meditera och lyssna till sitt inre och lita på känslan, är det klokaste man kan göra! Helt rätt! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s