Därför är jag här…


Vintervind

– Men, lilla vännen fryser du? frågade den isande vinden som svepande omfamnade min darrande kropp. Sakta vände jag mitt ansikte mot den väsande stämman, och dess iskalla famntag fick mitt hjärta att bäva. Sakta nickade jag tyst, och såg längtansfullt bort mot horisonten, i hopp om att få se en endaste gnutta ljus – en endaste liten strimma av hopp, men allt låg inhöljt i ett vintergrått töcken, där trädens toppar stelt sträckte sig desperat mot en obarmhärtig himmel.
– Hur länge tänker du ansätta mig och plåga mig? Vet du då inte att jag hatar kylan och mörkret? svarade jag förtvivlat.
– Se så, varför så pessimistisk? fortsatte rösten.
– Men varför? Svara mig varför? utbrast jag förtvivlat. Lär mig att förstå!

En iskall hand rörde stilla vid min haka – lyfte sakta mitt nedböjda huvud och tvingade mig att se in i ett par isande blå ögon. Rösten lät nu som iskristallers frusna klang när den svarade mig:
– Vet du då inte att efter mörker kommer ljus, efter kyla kommer solsken… Jag är här för att du ska lära dig uppskatta när livet är som bäst. Lära dig uppskatta årstidernas växlingar. Om du ej fick uppleva den kalla vintern skulle du ej heller uppskatta vårens första trevande strålar, och fågelsången. Ej heller sommarens skönhet med sin prunkande blomstring. Vad vore höstens sprakande färger, om du ej såg dem och uppskattade dem?
– Lilla, vän, avslutade vinden. Därför är jag här…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s