Ett telefonsamtal från andevärlden?



I ett inlägg, daterat 2009-05-27 berättade jag om en händelse där min mobil ringde, men ingen fanns i andra änden, och samtalet registrerades inte heller som ”missat samtal”. Inlägget heter ”Jag vet inte vad jag ska tro”, läs det gärna, genom att klicka på rubriken. 

Det jag nu tänker berätta – och som jag själv fick höra talas om i morse på jobbet är en händelse som utspelades under nattens timmar hemma hos en arbetskamrat. Och den har till viss del likheter med det som jag själv har upplevt.

Det som hände skrämde upp henne rejält. Vi satt och diskuterade om detta, då hon ju vet att jag är medial. Hon ville också höra vad jag trodde om händelsen, och jag svarade sanningsenligt att det mycket väl kunde bero på andevärlden, då de ju vanligtvis brukar ta kontakt via elektroniken vi använder oss av idag. Jag frågade också om jag fick berätta om hennes upplevelse på min blogg. Avsikten är nu med detta att ni läsare ska få ta del av händelsen. Vem vet, ni kanske rent utav har egna upplevelser och erfarenheter som ni vill berätta om här. Ge gärna synpunkter, vare sig ni nu tror på en andevärld eller ej. Berätta gärna om ni anser att det bara är ett vanligt ”tekniskt fel”, eller om ni anser att andevärlden har ”ett finger med i spelet”. Ordet är fritt!

Nu till kollegans berättelse, vilken är något nedkortad:
I natt vid c:a 03:20 vaknade hon av en röst som sa ”Hallo!”, men trodde att hon kanske hade hört fel. Rösten hördes så en 5-6 ggr. till, och nu blev kollegan rädd. Jag frågade henne hur rösten lät och hon beskrev den som mycket ”spöklik och monoton”. Resten av familjen – både maken och barnen hade också hört den. De sökte runt för att lokalisera varifrån rösten hade kommit, och det visade sig att den kom från en trådlös telefon. Telefonen var avstängd men strömmen var på. Det var dessutom låg batterinivå kvar i den.
– Vad gjorde du då? frågade jag min arbetskamrat, och hon svarade att hon tryckte på avstängningsknappen och satte telefonen i laddaren. Men givetvis undrade hon hur en engelsktalande spökröst kunde ge sig tillkänna från en telefon som var avstängd.
– Vad skulle du vilja fråga bloggens läsare? frågade jag. Och svaret kom snabbt som en blixt:

”Vad var det för något?”

14 thoughts on “Ett telefonsamtal från andevärlden?

  1. Varit med om liknande själv,det sista året och jag t.om svarade i telefonen,när det ringde,men det var ingen där.
    Det har hänt med min mobil oxå.
    Det jag funderat på är om det varit ”kvarglömda energier”
    på nåt sätt?! Av någon vi kännt,varit nära,kanske i en annan tid. Ett annat liv.
    Eller om det varit nåt jag skulle bli uppmärksam på.
    Tänkt mycket på det och först tänkte jag att jag bara inbillade mig,men det har hänt flera ggr.
    Var i halvsovande tillstånd alla ggr utom en.

    Kram/Pluppisen

  2. Hej, Pluppa!
    Just så hände det för mig i min berättelse om: ”Jag vet inte vad jag ska tro”, där jag samma natt hade drömt om min f.d avlidne make. Då ringde min mobil nästa morgon när jag var på väg till jobbet. Jag svarade men ingen var där.

    När det nu gäller min arbetskamrat så är hennes berättelse även den ”ytterst märklig”! Jag hoppas det strömmar till lite fler erfarenhet och idéer gällande detta. Personligen tror jag det kan vara ett ”varsel” av något slag – att hon/de behöver ”uppmärksamma något”, men man vet ju aldrig. Det kan även vara väckarklockans alarm i telefonen, om det nu finns någon sådan. Ofta kommer ”svaret” efter ett tag. En annan sak vet jag ju i alla fall – man kan inte skylla allt på andevärlden. Mycket har en ”naturlig förklaring”.

    Tack för att du ville dela med dig av din erfarenhet.
    Stor kram! / Rozie

  3. Mycket intressant sida här, också!

    Jag är kanske inte medial, i alla fall inte så mycket.
    Ändå har det hänt en hel del i mitt liv, som inte kan förklaras på naturlig väg. Kanske inget som jag kan komma med i det här sammanhanget men tidpunkten för ”samtalet” stämmer ju in på att andevärlden kan vara inblandad. De är ju som mest aktiva på sennatten.

  4. Hej, Barbro!
    Roligt att du gillar bloggen!
    Jag håller med dig om att det händer mycket som är svårt att förklara på naturlig väg. Och att andevärlden oftast skulle vara mest aktiva på sennatten har jag även själv både sett och hört.

    Tack för kommentaren, glad att du tittade in. / Rozie

  5. Har varit med om att datorn gått i gång mitt inatten och skrivaren har också burit sig konstigt åt, detta hända strax efter att min man hade gått bort. Tillslut sa jag till att datorn och skrivaren ska vara avstända på natten och då upphörde dessa fenomen.

  6. Hej, Anja!
    Var datorn och skrivaren avstängda helt när detta hände?
    Om skrivaren och datorn står på och det kommer uppdateringar så sätter de igång att arbeta. T.ex. skrivaren kan börja väsnas och låta, då den ”kalibrerar”. Men om de varit avstängda och sätts igång av sig själva så tror jag nog att andevärlden ”haft ett finger med i spelet”.

    Jag råkade ut för något liknande ett par dagar efter att min förre make hade gått bort. TV:n bytte kanal, och andra konstiga ”fenomen” inträffade.
    (har skrivit om detta i ett tidigare inlägg)

    Tack för att du ville dela med dig av din erfarenhet. / Rozie

  7. Hej igen, Lilitha!😀
    Vad intressant att din svärdotter har den mediala gåvan. Men säg mig, vad är det som är så skrämmande? Man behöver inte vara rädd för andevärlden…
    Kram! / Rozie

  8. Jo där har du väl rätt, men jag vet inte… Hon berättade att de stod vid hennes sängkant… Och det kändes lite kymigt tycker jag… Men man kanske inte blir så rädd när det väl händer. Kram Lilitha

  9. Hej, Lilitha!
    Det kanske var hennes andliga guider (hjälpare) som är utsända för att vaka över henne.
    Alla har vi hjälpare som finns omkring oss. Det kan vara någon anhörig som åtagit sig den uppgiften. Eller så är det någon annan andlig varelse, vilken inte har någon direkt koppling till oss. Ingenting att vara rädd för, då de vill oss väl.

    Kram / Rozie

  10. Tjenis! Att det ”händer” mer på natten kan ha och göra med att det är lugnare runt omkring oss då och vi upplever ljud osv mycket tydligare än vi gör dagtid🙂

  11. Hej kära Rosie!

    Väldigt länge sedan, men jag har tappat bort din bloggsida, men fick nu ett mail om en kommentar som är tillagt inne hos dig o jag blev själaglad…

    Jag som skriver är Helén (Gamla Heponima om du minns)

    Jag tänkte berätta en sak som hände mig på jobbet för ca 1 år sedan – ngt som var skrämmande för stunden men nu i efterhand så kan jag bli rörd till tårar när jag tänker tillbaka.

    Jobbade på ett habiliteringscenter (boende) för väldigt svårt sjuka barn/ungdomar. På nätterna jobbar man själv på sin avdelning men har en kollega på andra sidan dörren på en annan avd. Vi har dörren öppen på nätterna om man skulle behöva hjälp om ngt inträffar med barnen…

    Jag hade ett barn som hade ett syndrom som delvis är att han är helt döv o väldigt aktiv. Hans säng var som en ”bur” för han klättrade högt o lågt så hans grindar nådde nästan upp till taket. Vi hade en ”barnvakt” inne hos honom på nätterna, placerad på en hylla högt upp på väggen. Andra stationen var ute hos mig. Jag satt o dokumenterade lite vid 03 tiden en natt. Då började min enhet ute hos mig o pipa konstigt, som ett larm. Jag tar upp den o kollar men den visar precis som vanligt att det finns ström o mottagning?
    Min kollega kommer o frågar vad det är som larmar, o jag visar vad det är o då tystnar den.
    Hon väder sig om för att gå o jag ska ställa tillbaka enheten o då börjar den pipa igen o så hör vi en suck…

    Jag tänder upp o säger till kollegan att hon får följa med mig in till pojken för att kolla. Jag börjar känna en närvaro här som jag inte kände igen. När vi går förbi leksakshyllan börjar en speldosa spela – o min kollega säger att det här är mkt olustigt!

    När vi kommer in till pojken så sprakar det i min enhet, ganska mkt – ser att pojken ligger platt på magen o sover gott. Men………………………………… Hans enhet inne hos sig står nere på golvet (!!!!!) o är urdragen från kontakten – men det sprakar i min enhet o så hör vi en pojke säga ” Hej! Vem är du?”
    Min kollega rusar ut från rummet men jag säger tyst ” Hej, jag heter Hel+en, kom – följ med mig ut till stora rummet så ska jag berätta för dig!”
    Jag går ut i soffan o sätter mig o berättar mitt namn igen o jag är ganska ny på nattpassen. Frågar om han tycker jag ser farlig ut🙂 Jag ”ser” då honom inom mig o han ler o ser busig ut – skakar på huvudet…
    Han rättar till sina små glasögon o säger att han måste gå – men att han heter Fredrik o att jag ska hälsa till flickorna!
    (Detta hör jag inom mig oxå…. )

    På morgonen när jag ska rapportera till dagpersonalen så berättar jag detta o ena tjejen föll i gråt o berättade att dagens datum när jag berättade detta är årsdagen för Fredriks död – han dog hos dem – 5 år gammal!

    Det var skrämmande när jag hörde rösten INNAN jag fick kontakt men idag är det bara ett sånt fint minne!🙂

    Kram

  12. Hej, Helén!😀
    Som jag har saknat dig! Glad att du dök upp igen!
    Jag är tacksam att du ville dela med dig av din berättelse. Jag rös när jag läste den.

    Det är så fantastiskt när man får en sådan här ”kontakt”, vilken strax efter blir ”bekräftad” av någon annan. Annars skulle det ha varit svårt att förmedla när man blir misstrodd.

    Känner också att din hälsning kanske just var ämnad för den tjejen som grät, hon tycks ha tagit pojkens bortgång extra hård och behövde få veta att han lever vidare i en ”annan tillvaro”.
    Bara mina egna reflektioner över detta…
    Mycket stark, trösterik och hoppingivande berättelse. Ett vackert minne…

    Varma innerliga kramar, och tack för att du finns. ♥ / Rozie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s