Som en vacker saga…


6 thoughts on “Som en vacker saga…

  1. Mycket stämningsfull filmsnutt. De är ju underbara att se på de smidiga rävarna.

    Jag minns, från min barndom, en äldre ungkarl som bodde ensam i sin omoderna stuga en bit ifrån mitt föräldrahem.
    Denne man hette Kondrad och jag och min bästis var ibland och hälsade på honom. Han hade det inte för välstädat hemma och det luktade ganska unket. Det brydde inte vi oss om för han var snäll och det var oftast sommar när vi kom förbi där och då kunde vi ju vara ute.

    Ett tag hade han en räv som husdjur som han kallade Diana. Hon var söt och fin, men hur det luktade.
    Rävlukten kändes många meter från huset men inte ens det kunde avhålla oss. Eller kanske just därför, var det så spännande att hälsa på hos honom.

    • Hej, Barbro! 😀
      Vilket underbart barndomsminne! Många gånger känner djuren på sig att någon är snäll, och främst gäller det sådana här ”unika människor” som just den här Konrad du berättar om. Det är härligt att se detta samspel mellan djur och människa. Stort tack för att du delade med dig av ditt barndomsminne. / Rozie

  2. En underbar video. Lodjuret på slutet är så vackert. Jag älskar lodjur.
    Det var lite sådär jag såg på naturen när jag var liten, minns jag🙂

    Kram
    Kao

  3. Väldigt vacker video, blir verkligen nyfiken att se mer🙂

    Sv: Ja, helt klart är att jag behöver hjälp men hittills har ingen kunnat hjälpa mig så jag vet inte vart jag ska vända mig längre. Ibland får jag känslan av att endast jag själv kan få stopp på detta, men än vet jag inte hur.
    Jag har ju haft ett par medium hemma, en av dem en känd person. Hon hittade en halvmeter hög figur som verkade lite bråkig. Samma figur(er) sökte upp henne i hennes hem strax innan jag kom dit. Även en person till i hennes nätverk (som jag aldrig haft kontakt med) blev uppsökt. Båda sa att figuren ville få stopp på bullret i mitt hus. Något som jag inte kunde påverka och därför flyttade jag därifrån. (Bullret kom från ett företag i huset)
    Så jag vet inte om det handlar om någon form av naturväsen eller någon annan negativ energiform, som har svårt att släppa taget. Jag har verkligen ansträngt mig för att ”stänga ned” och känner sällan av spöken numera. Men, rivmärken kommer fortfarande lite då och då…
    Har du tips på någon du tror skulle kunna hjälpa så får du mer än gärna höra av dig.

    Kram,
    Eva

  4. En vacker saga på sitt sätt.
    Jag har ju själv suttit med en rävunge i knät
    som tog ett ”bett” om mitt pekfinger och
    ”testade” lite grann om jag skulle bli rädd =)

    Mer får du höra om du vill,vid tillfälle😉

    Kram raring/Pluppisen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s