Orber och andlig aktivitet


När vi renoverade torpet som vi köpte förra året startade en process full av andlig aktivitet. Vi kände att vi aldrig var ensamma och både jag, maken och katterna såg en hel del konstiga fenomen.
Lägg noga märke till den röda orben och de andra mindre orberna på bilden. Jag bad maken ta fram sina pekare och de började snurra runt fortare och fortare i väldig fart. De indikerade på att det rådde full aktivitet under renoveringstiden av huset. Vid ett flertal tillfällen såg jag två manspersoner, en kvinna och en liten flicka. Den ene av männen framträdde tydligare än de andra. Till sist blev det så påtagligt så vi bad en god vän som håller på med ”husreningar” att hjälpa oss. Numera är det lugnt på gården. Endast i stallet fortsätter det. Men det är ”besök av ett helt annat slag”, så dem låter vi vara ifred.

Finns det någon annan av er läsare som har fotograferat orber, och vad har ni mer upplevt? Berätta gärna. Det skulle vara intressant att få ta del av era berättelser.

33 thoughts on “Orber och andlig aktivitet

  1. Har sett orber,men inte vetat vad det varit och inte ”vågat” prata med nån om det.
    Vet fortfarande inte vad det är för ”väsen”?
    Vet bara att jag inte mådde bra och att jag blev rädd vid dessa tillfällen.
    Kände en isande kyla bara och vill inte vara med om det igen.
    Usch!

    Kram vännen min!
    Pluppisen

    • Hej, Pluppisen!🙂
      Jag har skickat en inbjudan på FB till dig angående att gå med i en grupp där, ”Orbforskarna”.
      Där läste jag bl.a en mycket informativ kommentar: ”Andar
      föredrar ofta att gestalta sig i form av en orb för att det tar mindre
      energi än ifall anden skulle gestalta sig som en avbild av sitt gamla
      …jag. Ju mindre orb, desto mindre energi.”

      Tacka ja till min inbjudan, så kan du läsa mycket intressanta inlägg där.
      Kram, go´a Pluppisen! / Rozie

      PS: Du behöver inte vara rädd för orberna, tvärtom…
      DS

  2. Hittade precis hit efter att ha varit med om en märlkig sak. Min mobil ringde med skyddat nr och jag svarade inte utan skulle lyssna av meddelandet istället. Någon drar efet andan och viskar mitt namn och något mer som jag inte kan tyda, detta var ingen mänsklig utan monoton röst. Är övertygad om att det var från andra sidan, jag har många nära som finns där. Skulle bara vilja veta vem och varför någon ringer just nu?
    Vad tror du?

    • Hej, Donkey!
      Jag tror inte att det var andevärlden, utan i stället någon nu levande som ville prata med dig. Personen ifråga hör säkert av sig igen.😉

  3. Hej Rozie,
    Jag har hört många berätta samma sak; om vad som hänt när de flyttat in i gamla torp och börjat renovera. Jag tror särskilt att det är hus som stått tomma en längre tid som är lite mer ”oroliga”. Skönt att ni fick lugnare. Men, vad är det för besök ni har i stallet? Handlar det om några andra väsen? Kika gärna in till mig och berätta.

    Vad gäller orber så har jag också fått med sådana på bild i samband med spökerier. Men, allt är inte orber. Den röda ”bollen” som syns på ditt foto t.ex ser ut som ett typiskt blänk som man får när man fotar mot solen.

    Det är vanligt att man får med orber när man fotar vid t.ex stränder (på natten med blixt), där det är mycket fukt i luften. Ett tips är att du fotar inomhus på kvällen med blixt och tar många bilder på en gång. (Har bloggat en del om detta tidigare).

  4. Om den röda orben orsakats av solen kan jag inte svara på, har ju aldrig sett en röd förut. Men klickar man på bilden och förstorar den ser man mindre, vanliga orber runt ikring, vilka inte ligger i solens riktning.

    Kvinnan som bodde där med sina barn var änka och flyttade ut c:a 3 månader innan hon sålde till oss, så det stod inte tomt länge innan vår renovering.

    ”småfolket” i stallet får vara kvar, de stör oss inte, de ”bara finns” där. 😀

    Ha det gott! / Rozie

  5. Jag blev så nyfiken på det du skrev om småfolket.
    Hur fick du veta att det, såg du dem eller var det något medium som berättade?
    Har bloggat lite om det här idag och skulle gärna vilja veta mer.

  6. Tjena bruden!
    Jag knäppte kort i min lokal ocg du vet fönstren i gröna rummet, där är det 2 jätteögon, ett i varje fönster lite ”spooky”
    Jag har hört att det är i princip omöjligt att se orber med blotta ögat, eftersom energin är mycket snabb.
    kramelikram

  7. Hej igen, Eva! 😀
    Vi har ju känt oss ”iakttagna” ute i stallet när vi har befunnit oss därute. Men det har inte känts obehagligt på något vis. Vi mera ”känner” än ser vad det är, och att det följer oss med en viss nyfikenhet.

    Det medium som vi tog hit för ”husreningen” berättade att aktiviteten hörde till gården och han ville inte röra vid det då det var ”av en helt annan karaktär” än andevärlden. Han nämnde ”småfolket”, som ju bekant brukar/brukade hålla till i stallen på gårdarna. För övrigt ligger Torpet i en dal som sägs vara en ”vitterplats”, man känner mycket energier här.

    Hej Helena!
    Helt sant att man inte kan se orber med blotta ögat.
    Handlar det om bilderna du visade mig? I såfall, så tycker jag att de var ytterst märkliga! 😉

    Kramelikram, vännen!

    Hej, Ida.
    Ibland kan det vara ljusprickar (dammpartiklar på linsen) som reflekteras i solskenet, men långt ifrån alltid är det så.
    För att vara riktigt säker på detta kan man ta många bilder i följd ur olika synvinklar och olika tillfällen dagtid/kvällstid.
    Eva här ovanför var inne på det i sin kommentar. Ett mycket bra tips! 😀

  8. Ja jag hade nog skickat dom till dig(hade jag glömt bort)
    ja de är märkliga, jag funderade om de kunde vara en spegling av något men kan inte komma på vad isåfall.
    En annan orb jag har kort på är helt lila fast genomskinlig med gul kant och en ser ut som en fullmåne.

  9. Helena!
    Det såg definitivt inte ut som speglingar! Och varifrån skulle dessa ha reflekterats?
    Lila med genomskinlig gul kant… hmmm märkligt.

    Fast å andra sidan har du ju mycket energier omkring dig med tanke på det du gör?
    Tror nog att de egentligen vill ha din uppmärksamhet.😉

    Kram

  10. Haha🙂 tror du det? Ska jag maila dig bilden med den lila orben?
    Du som är duktig med bilder, skulle du kunna göra något med det med ögonen? Jag betalar gärna isåfall🙂
    kramen

    • Ja, det tror jag!😉
      Skicka bilderna så jag får kolla på dem, är du snäll. Maila uppgift om hur du vill ha dem. T.ex ”tydligare” eller så.
      Jag tar inget betalt för detta.
      Kramar tillbaka ♥

  11. Hej!
    Intressant diskussion jag ramlade in på här!
    På grund av det vill jag berätta om vår resa till Finland, för många år sedan. Vi var upp mot Rovaneimi ( om det nu stavas så) och besökte en liten kyrka. I den kyrkan ligger en hoptorkad kropp från en präst från 1700-talet, i en glaskista. Han sa att om hans lära var sann så skulle hans kropp inte ruttna bort, därför ville han absolut inte bli balsamerad. En arm på honom var avbruten eftersom tyskarna hade haft upp honom och tvingat kvinnor att dansa med honom.
    Vi var in och tittade på kroppen och sedan när vi kom ut tog vi ett kort på mig framför kyrkan. Det var fullt dagsljus då, men… När vi framkallade kortet fick vi till vår fasa se som ett kranium vid min sida, mot kyrkväggen. Det var också flera andra mystiska fläckar på kortet. Dessutom blir kortet mörkare och mörkare med tiden. Vilket inte händer med de andra korten tagit på samma resa. Det kommer att bli helt svart men vi har tagit kort på bilden och har det kortet på datorn.
    Vill du se det?

    • Hej, Barbro!
      Intressant berättelse! Det måste ha varit en omtumlande upplevelse för dig/er!
      Klart jag är mycket intresserad av att få se bilden, ser fram emot det! 😉
      Ha det gott!😀

  12. Hejsansvejsan!
    tänkte på en sak med din röda orb.
    Om det skulle varit en reflektion skulle den nog inte vara i skuggan, den är oxå genomskinlig så man ser ju gräset igenom, och den är inte konstant i färgen, så jag bedömmer den som en orb🙂

    • Hej du, Helena!
      Ligger någonting i det du skriver, och det var just vid detta tillfälle väldigt stor ”aktivitet” under denna renoveringstid.😉

  13. Hej Rozie!
    Fann precis din blogg, och tycker den är otroligt intressant!
    Läste ett tidigare inlägg du skrivit angående telefonsamtal osv, och det fick mig att komma o tänka på en händelse som hände för ett halvår sedan som aldrig kunnat förklarats.
    Jag undrar vad du tror om det här:
    Jag satt på mitt rum hemma en kväll runt kl. 19.00 och skulle ringa till min bästavän Anna, men jag antog att hon förmodligen inte skulle kommit hem än från sin träning.
    Jag slog hennes hemnummer och någon svarade så här: ”Nämen.. Hejsan.. Det är jag Marita”. Jag vart chockad över rösten, som lät lik en 8-årig flickas, med inslag av en gäll robotröst. Min vän Annas storasyster heter Marita, men rösten var långt ifrån Maritas och Marita befann sig nu i USA som utbytesstudent. Jag svarade: ” Ehm.. Hej Marita, hehe har du Anna där?” Jag antog först att någon drev med mig, men ingenting kändes bekant. Rösten svarade ” Neeeeeeeeej, detta är Marita du talar med, vad har du för dig min vän?” Och rösten började ha en negativ stämma. Och jag var fortfarande chockad och antog att det var ett skämt men förstod inte vem jag alls talade med. Sedan sa jag ”Jag ringer upp senare..” Sedan la jag på, dubbelkollade på displayen att jag hade ringt rätt nummer och ringde upp åter igen. Då svarade rösten igen: ” Hmmmm.. Är det du igen…?” Jag la på igen. Ringde upp igen och efter ett flertal långa singaler svarade min vän Annas pappa Erik precis som vanligt.. Jag frågade om Anna var hemma, och om det var han eller någon annan som precis skojat med mig, men han förstod inte alls vad jag menade och svarade att Anna och Annas mamma ännu inte kommit hem från träningen. Senare på kvällen, då min vän Anna ringde till mig förklarade jag det som hänt, men hon trodde jag drev med henne om det och att jag kanske ville skrämma henne..

    Så tyvär blev detta en lång kanske svårförklarad text, men jag hoppas du förstår..
    Vad kan detta ha varit?

    Tack på förhand, Sarah

  14. Hej, Sarah!
    Har nu läst din berättelse, och jag förstår sammanhanget så det var absolut inte rörigt. Men berättelsen ”håller inte” fullt ut,
    och tyder inte på ”andlig aktivitet”! Snarare ett dåligt skämt, ett sk. ”practical joke”, i ett försök till att ”göra sig lustig på andras bekostnad”.
    Med vänlig hälsning / Rozie

  15. Hejsan!
    Jag har en bild som jag skulle vilja utvärdera, är det något som du kanske kan titta på?
    Den är ganska läskig, om du är intresserad så kan jag dra hela historien.
    Men i alla fall så förklarade min vännina om orber och när jag sedan skulle ta bort en massa bilder från datorn så herregud vad mycket jag hade på fotona, antingen har jag dammigt hemma eller så har vi mkt besök:)

  16. Hej !
    Är fruktansvärt nyfiken på det här med orber.
    Och framförallt dom som har börjat dyka upp hemma hos mej.
    Har några som fastnat kort och andra som visat sej för en vän. Jag har inte sett någon i rörelse själv.
    Jag vet att vi har energier i vår lägenhet.
    Och just nu är det lite störigt här.
    Men häromkvällen som var lite speciell.
    Och det kan bero på datumet.
    Katten vart helt knäpp.
    Och det kändes att vi hade något härhemma.
    Och det var kopplat till mej.
    Jag gick runt i lägenheten bara för att känna av lite.
    Och när jag gick igenom grabbens rum såg jag en stor orb som rör sej framför mej i ca. 1 meter. Sen försvann den . Inget mer hände och katten blev lugn också.

  17. Vilken trevlig blogg. Själv har jag inte sett riktiga orber..tror jag. Utan det har varit mer damm eller vatten på kameran. Men jag vet andra som har sett orber med blotta ögat. Om du får lust och tid någon gång så titta gärna iin i min ”lilla blogg” där jag skriver om vardagens magi, soökerier och annat hokus pokus. Kram Lilitha

  18. Hej, Maria! 😀
    Om du vill, så kan du maila bilden till mig. Och jag är väldigt intresserad av att få ta del av din berättelse.
    Maila då till: rozie@hotmail.se

    Ha det gott, och tack för att du vill dela med dig av dina upplevelser! / Rozie

  19. Hej, Siv!
    Såg du orben med blotta ögat? Det är ovanligt att man gör det, nämligen. Vanligtvis uppfattas de genom kameralinsens öga. De visar sig ju under ett sådant snabbt förlopp vilket ögat oftast inte hinner med att registrera och uppfatta.

    Djur är väldigt känsliga för andlig aktivitet. När det var som värst här på torpet så var speciellt en av våra katter orolig, då han uppfattade ”någonting” här i huset. Han reagerade precis som din katt, och blev sen lugn när detta upphörde.

    Ha det gott! / Rozie

  20. Hej, Lilitha!😀
    Kul att du gillar min blogg. Att se orber ”med blotta ögat” är inte så vanligt, men det förekommer ibland – dock inte så ofta.
    Jag tittar gärna in till dig, det ska bli intressant. 😉
    Kram, kram! / Rozie

  21. Hej igen !
    Finns det olika sorters orber ?
    För det jag såg liknade inte riktigt dom på mina foton.
    Men jag tog för givet att det var nåt sånt.
    Vad kan det annars ha varit.
    Det var en rund kula av ljus ca 1½ dm i radie som hade en svans av lite svagare ljus ca ½ meter lång (ungefär som en liten meterorit)

    Ha en fin kväll Siv

  22. Hej, igen Siv!
    Förlåt att jag inte har svarat dig tidigare, men ibland räcker inte tiden riktigt till.

    Ja, det finns olika slags orber, då det finns olika slags energier.
    Jag vet inte vad det var du såg. Just ett sådant ”fenomen” har jag aldrig upplevt tidigare.
    Kanske någon annan av läsekretsen känner igen sig i detta och vill dela med sig av sina egna erfarenheter. Hoppas det.

    Ha det gott! / Rozie

  23. Shit, jag blev så till mig när jag hamnade här! Först hamnade jag hos Lithia och har letat bland länkarna där för att jag visste att jag skulle hitta något, men var inte säker förrän nu när jag läste det där om orber! Du måste (om du vill och har tid såklart) gå in på min blogg där jag precis lagt upp min andra bild där man ser orber! Jag misstänkte att det var det. Orber..

  24. Pingback: Mannen som ville stanna kvar – Del 1 « Rozie´s Corner

  25. Lilithas blogg visade mig hit. Vad det är skönt att höra att så många upplever aktivitet kring sig. Ibland tror man att man är ensam om det…

    • Hej, Tarja!
      Glad att se dig här – välkommen! 😀
      Helt klart är man aldrig ensam. Fler och fler bejakar sin andlighet idag – långt mer än de gjorde förr. Tror dock att detta inte är endast en tillfällighet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s