För rädd för att leva och för rädd för att dö


Hon såg på mig med sorgsen blick, och ansiktet riktigt lyste av åthållen rädsla. Försiktigt lade jag min hand på hennes axel, och hon lät den vara där utan att rygga tillbaka. Det var som om hon desperat försökte inhämta kraft och styrka från den beröring jag gav henne. Hon verkade så ensam, liten och rädd där hon stod framför mig. Hennes uppgivenhet rörde vid mitt sinne och hjärtat riktigt värkte vid åsynen av denna vilsna själ. Stilla såg hon på mig, och viskade tyst:
– Jag är så rädd…
– Vad är du rädd för? Vad skrämmer dig så?
– Jag är så rädd för åskan, livet, människor och allt det som ligger fördolt mitt ibland oss – Det vi inte kan se! Jag vill bara dö…
Men så tystnade hennes svaga röst, och fortsatte efter en liten stund:
-Det finns bara ett problem med det…
– Vad då?
– Döden skrämmer mig också!

6 thoughts on “För rädd för att leva och för rädd för att dö

  1. Det är såhär vi kan/ska/kommer sprida vår,jaa,vad säger man/vi………..vår värme,kunskap,kärlek,kraft från oss själva
    och det sprider sig,det känner jag,med tanke på alla energier.
    Konsten är väl bara att inte tappa bort sig själv,där nånstans.
    Alla dessa vilsna……….
    En underbart vacker bild du hittat.
    Den värmer mig! (är det konstigt/underligt?…,eller
    snarare,verkar det konstigt?).

    Kraamar ♥ ♥ ♥

  2. Ja, alla dessa vilsna…
    Bilden har jag inte ”hittat” – jag har egenhändigt gjort den själv av tre foton jag själv har tagit och ”mixtrat med” i photoshop.😉
    Tack för att du gillar den (det är mitt eget öga du ser på bilden, dessutom).

    Att bilden ”värmer dig” förvånar mig inte ett dugg! 😀

    Kramar tillbaka! ♥ ♥ ♥

  3. ÅH………
    Har du mixat ihop bilden själv,av egna bilder.
    INTE konstigt då att den värmde mig🙂
    Den kändes rakt in i hjärtat och följde mig in
    i drömmarnas värld.

    Varma kramar! ❤

  4. Vackra, men sorgsna ord. De berör mig verkligen… Har själv levt några år med riktig dödsångest, och det är verkligen hemskt. I och med mitt bloggande så har ångesten släppt väldigt mycket, och jag känner att jag vågar somna om nätterna igen.

    Jag har varit så motvillig för att gå och lägga mig och somna om kvällarna, på grund av att jag varit så rädd att jag inte ska vakna till liv igen.

    Kram Lilitha

    • Hej, Lilitha.
      Denna unga flicka jag mötte berörde mig djupt. Du skulle ha sett hennes ögon…
      Hon verkade så vilsen och liten i sin stora ångest och rädsla.
      Det finns tyvärr många som känner likadant, men endast ett fåtal som öppet talar om det. Vanligast är att de tiger och lider i tysthet. Det är viktigt att man har någon som finns där för en, och lyssnar när det känns som svårast. Har man det inte, och varken får eller kan ventilera och tala om sin rädsla leder det ofta till psykisk och fysisk ohälsa.
      Varma kramar till dig / Rozie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s