Och i nästa stund var han borta


♥ © Rozie ♥

Hon skulle bara sitta uppe en stund till, bara en liten, liten stund. De sade godnatt till varandra, och han försvann genom dörröppningen. Hon hörde hur han stängde sovrumsdörren, och sedan blev det alldeles tyst. De hade skilda sovrum – de hade bestämt så för ett antal år sedan. En tid som kändes så avlägsen men ändå så nära. Så otroligt nära.
Hon suckade tungt när hon lade ifrån sig den bok som hon nyss funnit så meningsfull men nu kändes så tung att läsa. En underlig känsla spred sig inom henne, liksom viskade att hon skulle resa sig och gå in till honom. Hon slog bort tanken, men den kom envist tillbaka, och nu tycktes den skrika åt henne.
Hon reste sig sakta och gick med tysta steg mot den stängda sovrumsdörren. För ett ögonblick tvekade hon, och efter en evighetslång väntan sträckte hon ut sin hand och tryckte sakta ner dörrhandtaget.

– Sover du? viskade hon försiktigt.
Allt var tyst och stilla, onaturligt tyst. Hon anade svaga konturer av hans kropp där den låg i sängen. När ögonen vant sig vid mörkret flämtade hon till. Tvivel och en känsla av overklighet slöt sig kring hennes kropp och hon började plötsligt skaka. De få stegen hon hade fram till sängen minns hon knappt efteråt. Minns bara kroppen som ligger framstupa över sängkanten.
– Så här kan du inte ligga! Du måste lägga dig tillrätta! Hon skakade honom försiktigt med handen mot hans skulderblad, men han rörde sig inte. Du måste lägga dig tillrätta! uppmanade hon åter, och nu kom gråten, då hon plötsligt insåg att han inte hörde henne.

Hon skulle bara sitta uppe en stund till, bara en liten, liten stund – Och i nästa stund var han borta…

RIP – älskade svåger

17 thoughts on “Och i nästa stund var han borta

  1. Vilken sorglig berättelse… Jag och min man har en överenskommelse att aldrig gå å lägga oss osams eller åka ifrån varandra när vi är osams. Man vet ju aldrig vad som kan hända runt hörnet. Även om din svåger var sjuk så är man nog aldrig beredd på döden…när den än händer.

  2. Hej, Lilitha!
    Man kan aldrig förutse det som sker. En bra regel att aldrig lägga sig osams. Bättre att reda ut allting innan det är försent.

    Min svägerska hade aldrig kunnat förutse detta, trots makens sjukdom.

    Ber om ursäkt att jag inte har besökt dig, vet att jag försummat både min egen blogg och din.
    Förlåt – jag kommer in till dig, vännen.

    Varmaste kramarna / Rozie

    • Go´aste Kerstin!😀
      Glad att se dig här. Du är så välkommen!
      Jag lade ner AB bloggen för att jag ledsnade helt enkelt på den. Kände också att jag ville tillbringa mer tid här i stället.
      Jag har länkarna kvar till mina favoriter och du är en av dessa. Får uppdatera dem och lägga in dem här också.
      Varma kramar, vi ses snart igen! ♥

  3. Jaa, så kan det vara !
    Vilken fin berättelse, så varm. Man kan aldrig veta vad livet eller döden har i beredskap för en och tur är väl det.

    Trodde du var Tummelunsen, eller ?
    Är glad att jag hittar dig här, vill inte tappa bort dig.

    Hoppas det är bra med dig !

    Ha en fortsatt bra dag !

    Kramar

    • Hej, Agnetha! 😀
      Kanske känner du igen berättelsen från AB-bloggen. Jag hade den där också. Så sorglig, vemodig och visar hur fort det kan gå och hur oförberedda och sårbara vi är…

      När det gäller bloggen på AB så är jag och ”Tummelunsen” samma person. Jag hade en blogg tidigare som kallades så, innan du och jag lärde känna varandra.
      Jag tänkte vända AB bloggen ryggen helt, men lät i stället den lille uppkäftige ”Tummelunsen” få återuppstå. Så nu, kära Agnetha kan vi ses både här och där! 😉

      Allt är bra med mig! Hoppas det är det med dig också.
      Varma kramar / Rozie

  4. Hej Rozie :)) :)) :))

    Har läst detta inlägget på AB… och satte hjärtat i halsgropen……
    Ser att både Kerstin och Agnetha kikat in här… Härligt !!

    Med det jag varit med om kommer det att bli roligt att diskutera med dig här… kommer att finnas ett utbyte som jag kommer att gilla.
    Jag återkommer, var så säker.
    Tills dess ska du ha det bäst :))
    Varm kram / O

    • Hej, kära Omtänksam! 😀 Glad att du tittade in till mig.
      Jag minns att du blev förskräckt när du läste inlägget på AB.
      Jag ser fram emot att få ta del av vad du har varit med om. Och vill gärna diskutera detta med dig.
      Varm kram tillbaka, och som sagt – glad att du kikade in! / Rozie

  5. Välskrivet och en nyttig påminnelse om jordelivets temporära natur, Rozie.

    Thanx for sharing, som det heter.

    Har just haft tjafs med uppkopplingen, men är fr o m idag tillbaka på nätet.

    Ha det gott, vännen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s