Vad händer när en ande fastnat?



Ibland kan det hända att en ande ”fastnar” och har blivit kvar här på jorden i ett slags mellanläge och inte kan ta sig härifrån.
Det som händer när du dör är att du släpper taget om den fysiska kroppen och förs till ”de nära och kära” som tidigare har gått över till vad vi i vardagligt tal brukar kalla ”den andra sidan”. Ofta sker detta via en ”ljustunnel”, men långt ifrån alltid. Där, på den andra sidan återförenas du i ett kärleksfullt möte, och glädjen är stor. Detta tar olika lång tid, men i andevärlden existerar ingen tid. Det är vi levande människor som uppfunnit den här hos oss för att klara av våra dagliga göromål och göra livet så lätthanterligt som möjligt. När nu denna period i andevärlden är över möts du upp av din andliga guide. Den andliga guiden är din vägvisare, din lärare och din nära vän. Tillsammans med honom eller henne får du se tillbaka på ditt liv likt en filmvisning. Du får se och känna dels vad du gett och gjort mot andra så också vad de gjort mot dig. Helt i ett annat ljus upplever du hur ditt liv har varit här på jorden, du upplever ”orsak och verkan”. Du ser då om du uppnått vad du beslutade med dina guider innan du gick ner till jordelivet. Du inser också vad du skulle ha kunnat gjort annorlunda. Dessa ”lärdomar” tar du sedan med dig då du förs till ett annat slags ”andligt plan”. Där får du undervisning av andra kärleksfulla andevarelser kring vad du behöver arbeta med. Detta tills det är dags att födas igen. Ett val du själv gör för att din själ skall kunna växa andligt mot det ljus vi alla strävar efter.

Detta sker för de allra flesta av oss, men det finns undantag. Dessa undantag utgörs ofta av människor som är starkt bundna till jorden. De kan ha varit intensivt sammankopplade med sina hem, starka, dominanta, olyckliga, rädda, eller som har dött en plötslig död genom självmord, olyckshändelse eller sjukdom. De inser inte att de är döda och stannar kvar på den plats där de känner sig trygga. De har ”fastnat” mellan två världar och är ofta rädda och förvirrade. För dessa vilsna själar är det helt obegripligt när det kommer andra människor och flyttar in i ”deras” hem. Och de har inte förstått att de varken syns eller hörs. Du kan ju tänka dig själv hur du skulle känna det om en främmande familj flyttade in i ditt hem. Därför försöker dessa andar på olika sätt kontakta familjen, för att visa och tala om att de finns. Många både vet och inser att de ska gå vidare men de hittar inte dit. Kan även vara så att de är rädda och inte vill ”släppa taget” om jordelivet som är allt de minns.
Det är därför som många människor kan höra steg, buller eller andra otrevligheter i sina hus. Beroende på hur känsliga och mottagliga vi är kan vi höra, känna eller se andars närvaro.

Det är även viktigt att belysa att det inte finns någon anledning till att vara rädd för andevärlden, de är själar precis som du och jag, med den skillnaden att de nu har hängt av sig den ”kostym” de bar i jordelivet. De flesta andar vill oss inget ont, de vill bara få kontakt med oss för att på så sätt få hjälp. Och ju mer vi ignorerar dem desto ivrigare kommer de att bli. Det kan då resultera i att de väsnas, flyttar saker, tänder och släcker våra lampor. Så, kom ihåg att de bara gör detta för att de söker vår uppmärksamhet.Nu kanske du undrar hur man kan hjälpa dessa stackars vilsna själar mot Ljuset? Det du kan göra är att ta kontakt med ett seriöst medium. Bästa sättet är att gå till ett via rekommendation, någon som du känner har varit hos ett medium som han/hon tycker är bra. Det finns också förmedlingar av alternativterapeuter och medium bl.a Ajkon, 0418-62 14 17, www.ajkon.se, eller så kan du söka information på nätet. Du kan även gå in på Terry Evans hemsida. Klicka bara på hans namn här i inlägget! Lita dock på din egen ”magkänsla” i ditt val av medium. Det måste kännas helt rätt!  Sedan när du bokat en tid med det medium du valt kommer han eller hon hem till dig, går från rum till rum för att ”känna in” och få kontakt. Därefter sänder de själarna kärleksfullt vidare till den plats de är ämnade till att vara på.

18 thoughts on “Vad händer när en ande fastnat?

  1. Ja.. det finns en person som jag saknar mer än det finns ord för.
    Han tog sitt liv för elva år sedan. Så älskad av alla. Så saknad.

    Kan det vara han? Han var den första person jag kom att tänka på när jag läste detta.

    Det värsta är att om det är han så vill jag inte att han ska försvinna.. För jag saknar honom så det finns inte ord. Min allra första kärlek.

    Fast jag vet innerst inne att om någon borde få frid så är det han.

    • Ja, det kan vara han. Så länge du inte ”släpper taget” om honom så kan han inte gå vidare och få den ”frid” han så väl behöver. Dina känslor får honom att dröja sig kvar här. Hjälp honom över i stället, och gör det av kärlek. Ni kommer att mötas åter en gång och glömd är då all sorg och saknad. Hjälp honom…

      Såg du förresten att jag svarade dig i ”Mannen som ville stanna kvar – del 2” på en fråga du ställde i inlägget? Kika där. I ett av mina svar till dig där har jag gjort en uppdatering.😉
      Kram!

  2. Det känns i hela hjärtat när jag läser vad du skriver, men förnuftet inser att det är vad som måste göras.. fast jag helst vill ha honom nära.. trots min underbara familj jag har idag.

    Jag drömmer om honom ibland och det som jag reagerar på i drömmen är att han säger inget! Inte ett ord. Han bara är där och ger mig en otroligt varm omfamnande känsla, fylld av kärlek. Men han svarar mig inte, på varför han gjorde som han gjorde.

    Men om jag gör detta, då kommer det ju dröja en livslängd innan jag möter honom igen.. eller kommer jag att fortfarande känna av honom som jag gör nu?

    Många varma kramar

    • Du måste släppa taget om honom. Ge honom en möjlighet att gå över dit där han hör hemma. Du kommer fortfarande att känna av honom, då han självmant kan gå mellan dessa världar. Vem vet, han kan måhända bli en av dina andliga guider/hjälpare. Det känns så…

  3. Ja jag måste göra detta. Han som andlig guide/hjälpare.. vilken lycka! Svårt att sätta ord på det.

    Såg dit andra svar nu och tror att du har helt rätt där. Han har ju två storasyskon oxå.. och att han är känslig för andevärlden tvivlar jag inte på.

    Måste säga att du verkar vara en fantastiskt varm empatisk människa, jag har inte nämnt det innan, men jag har tänkt det ett flertal gånger!

    Sov sött!

  4. Som vanligt skulle jag bara in här för att höra lite musik
    som lagts in nydligen😉

    Tycker du ger otroligt bra svar till Malin här.

    Du är en så otroligt varm person och det högaktar
    jag dig för!
    Kommer alltid känna så inför dig.
    Du ger så mycket,men glöm inte dig själv älskade vän!

    Varm kram ♥ ♥ ♥

  5. Det känns skönt och läsa dina rader Rozie.

    Det har varit ett tabubelagt ämne för mig sen jag var med i en frikyrkoförsamling och blev itutad en massa saker om ont och gott…Jesus / Jävulen.

    Jag har varit med om starka fysiska händelser, en del när min son har varit med och det har satt starka spår i honom.

    Jag har ”stängt av” just nu och är rädd för att öppna mig igen.

    Jag är fortfarande oerhört nyfiken….svårt att prata med andra om sånt här…

    Tack för ett bra skrivet inlägg
    /Omtänksam

  6. Omtänksam!
    Jag kan tänka mig att du blev ”hjärntvättad” i det förbund/sekt du var med i. Det är vanligt att det ”hotas med både Jesus, Gud, djävulen och andra demoner”. Det är ett ”påtryckningsmedel” för underkastelse till att lyda under en tro, vilken skapats av helt vanliga människor. Har ingenting med andevärlden att göra. Det blir så småningom ett ok att bära, man fjättras till att leva i ett mycket litet ”samhälle” i det vanliga samhället. Avskärmas från släkt och vänner. Underkastad till ett ”själlöst liv”…

    När det gäller andevärlden så flödar den av kosmisk kärlek och godhet. Där finns det ingen som fördömer oss för våra handlingar här på jorden. Kärleksfullt visar de oss i stället ”orsak och verkan”, och vi får fundera på vad vi hade kunnat gjort i stället mot våra medmänniskor. Du och sonen har ingenting att frukta, då det ej finns någon ondska riktad mot oss.

    Visst, en ande kan vara förvirrad, frustrerad, arg och rädd – precis som du och jag kan vara ibland. Men hjälper man dem varligt tillrätta och visar kärlek och respekt mot dem så är det ingen fara. Man kan ju bara gå till sig själv – vi vill ju också vara älskade och respekterade, eller hur?

    Visst kan det vara svårt att tala med andra om sådana här andliga ting, men jag tror nog de flesta varit med om något – eller har hört talas om någonting från vänner och bekanta. Det finns en större ”andlig öppenhet” i dag än det gjorde förr. Om du förlitar dig till din ”magkänsla” så vet du vem eller vilka du kan vända dig till.

    Önskar dig allt gott / Rozie

  7. Ja tänk… Man kanske inte är medveten om att man är död… Eller vägrar att acceptera det…

    Såg en film som heter ”After Life” å det handlar om en tjej som kör i hjäl sig och vägrar att tro att hon är död… Utan hon tror att hon har blivit kidnappad av en galning som skär i henne…galningen är alltså obducenten..som dessutom har gåvan att kunna prata med döda människor.

    Så när hon försöker att kontakta sina anhöriga blir det ju som du skriver…Att hon spökar…

    Ja, detta är intressant och lite skrämmande.

    Kram Lilitha

    • Hej, Lilitha! 😀
      Den filmen såg jag en trailer på. Har läst lite på nätet om den också. Egentligen lämnas frågan öppen om hon verkligen var död eller om hon levde, men blev neddrogad av en galning som på slutet begravde henne levande och på slutet hade ihjäl hennes fästman också. Filmen speglar två möjligheter. *ryser*
      Kramar / Rozie

  8. Hej Rozie och hejsan på er, ni andra skribenter!!
    Jag blir GLAD över era texter och inlägg!! Ni är kärleksfulla personer, som man skulle kunna ge en bamse-kram till om jag kunde.

    Den första som jag (förmodligen) hjälpte över till andra sidan som fastnat, var en gammal arbetskompis, Kirsti, som jag aldrig kommer att glömma. Jag var tydligen den enda som fick henne att må gott på arbetsplatsen, som hon tyckte riktigt mycket om. Det har jag förstått i efterhand.

    Hon tog livet av sig, av ren sorg. Samma natt visade hon sig för mig, och hon visade en hel ”film” om varför, var, och när det hände.
    Hon var för ung för att dö, och jag saknade henne mycket. Samma helg såg jag henne också på Stockholms tunnelbana också, för att sen gå upp i tomma intet ….

    Många år senare, när jag lärde mig att hjälpa vilsna andar till ljuset, så kunde jag hjälpa henne med.
    Att hjälpa henne dit var en total lycka. Så varje gång nu när jag tänker på henne, blir jag glad. Förr blev jag ledsen över hennes öde. Nu vet jag att hon har det toppen, och är LYCKLIG, och det är en varm känsla. Har jag tur, får jag se henne på andra sidan.

    Min gamla farsa gick över till andevärlden för nästan exakt tre år sen. Sju timmar efter hans sista andetag, så vaknade jag mitt i natten, med en stark känsla och tanke, ”NU är farsan LYCKLIG!”. Den lyckan och LUGNET, har han omedvetet sökt efter i hela sitt liv. Det va en härlig känsla att veta att han fick uppleva det äntligen.

    Det finns även ett enormt LUGN på andra sidan. jag upplevde det via en själsfrändes ofrivilliga upplevelse i gränslandet för några år sen. Hon fick en hjärtinfarkt, men överlevde, och berättade om det vi båda upplevde. En blodsmak i munnen, något som exploderat i kroppen, samt ett överjordiskt LUGN!!
    Ett sådant lugn finns inte på jorden, men det är enormt häftigt att uppleva. Ett varmt kärleksfullt lugn!!

    Det finns bara en väg att gå, Kärleken väg! Det är lätt att förvirra bort sig från den stigen, men lite svårare att hitta tillbaka, så det gäller att ha en schyst kompass.

    Stor Kram, från en ovanlig kille,
    Stefan T

    • Tack Stefan för att du berättar om dina egna erfarenheter. Helt fantastiskt! Och den upplevelse du hade när din egen far gick över och du kunde känna att ”nu är han lycklig!”, exakt samma sak upplevde jag själv när jag följde min egen far en bit på vägen i en dröm jag hade just i det ögonblicket det hände. Jag grät efteråt, samtidigt som jag kände tacksamhet när jag fick beskedet om att ”det nu var över”. Och att det hade hänt just vid det klockslag som jag hade min dröm och jag vaknade från den och såg på klockan.
      Stor kram tillbaka och … TACK! ♥

  9. Hej Rozie!! Vi upplevde samma sak om våra respektive fäder, vilket knappast är en slump.
    Det blir nog så men någon man har starka band till.

    En ny person i mitt liv håller jag att få starka band till. En kvinna som jag nyligen lärt känna.
    Starten på bekantskapen var lite ovanlig. Hon frågade mig om vilket husdjur hon hade.
    Jag gav henne en kram, med tanken att få information på det viset. Då fick jag upp ”orm”.
    Jag vågade inte lita på det ovanliga svaret, utan svarade ”sköldpadda”. Rätt svar ”orm” ….

    Ända sen dess har våran telepatiska förmåga utvecklats ….
    Vi människor kan mer än vi anar!!

    Kram, Stefan

    • Nej, det är alls ingen slump! 😀
      Och du ser – gällande din gissning av vilket djur din vän har så är det ju så i detta sammanhang; och alltid annars så att man ska gå på den första ”känslan” och tanken som dyker upp. Tvekar man då så visar det sig oftast att det första som dök upp var det enda rätta.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s