När en lek blir till blodigt allvar


Det som för många tycks vara skoj och lek kan dessvärre uppfattas av andra som blodigt allvar. Något som menats som ett skämt kan då lätt feltolkas och blåsas upp till oerhörda proportioner.
En förflugen kommentar i stundens lekfulla hetta, vilken först tycks så oskyldig sticker till i en annans ögon. Man kan radera det skrivna ordet, och tysta ner det sagda. Men aldrig utplåna de känslor de väckt hos den som sårats djupt i sitt hjärta.
Vad gör man när man råkat trampa någon på tårna, när det aldrig var menat så? Hur ska man kunna försvara sig mot något man aldrig gjort eller menat?
Livet skulle vara så mycket enklare om var och en av oss inte gjorde det så komplicerat…

 

 

6 thoughts on “När en lek blir till blodigt allvar

  1. En text som väcker funderingar Rozie..Både angående kring vad man själv gör.Och vad man blir ”utsatt” för…

    *varma kramar i natten*

  2. Ullis …
    Funderingar har man, och man undrar många gånger varför allt ”blev som det blev”. Vad hade man gjort, och vad hade man sagt? Och trots att man ingenting fattar så händer det något som man innan aldrig kunnat förutse…

    *Innerligt varma kramar och tankar – Jag är hos dig…*

  3. Det är svårt sånt här. Ord kan uppfattas olika.. det beror helt enkelt på personen.
    Man får helt enkelt tänka sig in i olika situationer och tänka på vilken människa man har framför sig.. men aldrig ge avkall på den person man är själv..
    För glömmer man bort sin egen person så är det nog ingen idé att leva…
    Men det går inte att komma ifrån.. livet kommer alltid vara ett vågspel…det gäller bara bestämma sig om man skall våga tippa över på en sida eller vara neutral i allt man gör.

    Ha det bäst 🙂

    • Åsa… Glad att du kikade in 😀
      Dina kloka ord kan jag bara nicka instämmande till. Det är ju så sant, det du skriver.
      Att försaka sig själv för att behaga andra är som att utplåna sin egen identitet, sitt ”sanna jag”. En våldtäkt mot den själsliga varelse man är i hjärta och sinne.
      Hur skulle själva livet te sig om man försökte vara en förebild för någon annan? Jo, tomt, mörkt och tragiskt. Ett liv utan glädje, då vi inte finner drivkraft av att utveckla oss själva, och på det sätt som är ämnat.
      Vi kan inte leva genom en annan människa, men väl genom att vara oss själva …

      Ha det godast bland det bästa😉

  4. Ja, detta har säkert hänt oss alla nångång i livet… Men man lär så länge man lever. Bra är ju om man har ärliga människor omkring sig som berättar hur de verkligen känner.

    Vissa människor säger saker ibland utan att tänka på konsekenserna. Det hände faktiskt mig en gång…

    Jag jobbade på ett café där man kunde köpa bröd över disk… Då kom det en äldre dam…som säkert är i samma ålder som jag är idag…haha. I alla fall så var hon bra snäsig å grinig…å så köpte hon inget…Hon går iväg och jag klämmer ur mig till min kollega….att det där allt var en grinig kärring… Då kommer hon tillbaka och frågar vad jag menade med det…att hon skulle vara en grinig kärring…och vilken rätt hade jag att stå å säga så. Och vad visste jag om henne och vad som hade hänt henne i livet osv.

    Det var ju otroligt pinsamt och jag skämdes. Jag bad hur som helst henne om ursäkt, men menade oxå på att hon hade varit lite otrevlig å att det inte heller hade känts så kul. Och hon bad oxå om ursäkt för det. Så kom det säg att vi stod där å pratade i över en timme om hennes sätt och vad som hade hänt henne. Och det slutade faktiskt med att hon tackade för att jag hade lyssnat på henne. Det slutade gott denna gången…

    Men jag tänker numera ofta på vad jag säger innan jag öppnar munnen. Nu kom ju den ”griniga kärringen” tillbaka…men tänk om hon inte hade gjort det…å gått i väg och känt sig ännu argare än vad hon redan var… Nu log hon istället när hon gick.

    Man lär så länge men lever

    Kraaaaaaaaaaaaaaaam

  5. Lilitha…
    Du ser vad som kan ske bara man vågar vara öppen för att det förflugna ordet säkert har ett upphov – en grund för varför det som skedde just skedde. Att våga stå upp rakryggad och visa att ”jag ser dig”, trots att man blir illa behandlad många gånger, det är inte alltid så lätt. Vi är ju bara vanliga dödliga människor; och med känslor som många gånger tenderar att svalla över om vi inte lär oss att hantera dem. Återigen kommer detta in – ”orsak och verkan”, men om vi medvetet för in konversationen på ett sidospår kan underverk ske i det som vi kallar för ”Livet”…

    ♥ Kramar till dig, min go´aste vän ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s