Han Finns Ännu Kvar …


Mitt uppe i all sorg och nattsvarthet mindes hon hans leende ansikte och känslan av lycka när han skämtsamt skojade med henne. Och hur hon brukade stryka bort luggen som fallit ner framför hans glittrande ögon.
– Älskade retsticka! suckade hon och en tår letade sig sakta fram ur ögonvrån och vandrade nedför hennes redan våta kind. Jag saknar dig Pyret, mitt älskade hjärta …

Orden dog sakta ut och hennes beslöjade blick vandrade ner mot de darrande händerna. Varför…? För i helvete, VARFÖR???!!! Nu flödade tårarna fritt  och hon lät det ske. Det var som om all kraft och ork strömmade ut från henne och nu fanns bara tomhet kvar. Trycket lättade i takt med sorgefloden som hennes tårar gav, och efter en sådan attack kände hon sig totalt bedövad. Världen runt ikring henne rörde sig men hon själv omslöts av frusenhet och ett mörker i ett tyst och lufttomt universum, där hon själv var dess fjättrade fånge.

Dagarna gick och blev till veckor och månader, men det kändes som om det var igår de hade setts senast. Hon hoppades att allt bara hade varit en ond dröm och att han vilken minut som helst skulle slita upp ytterdörren till deras hus, sparka av sig skorna så de for över hallen och med stora klampande steg dundra upp mot övervåningen, där han hade sitt rum. Men han kom aldrig …

Han står tyst vid hennes sida, men hon ser honom inte.  Sakta stryker han undan luggen från hennes panna – precis som hon gjorde med honom när han befann sig i sin mänskliga kropp. Han känner vemod över att han inte längre kan förmedla sig med henne. Han vill torka hennes tårar, och få henne att skratta och le precis som förr. Hela hans andliga kropp genomströmmas av en längtan att få säga:

”Var inte rädd och ledsen, jag finns fortfarande kvar hos dig! Så länge du inte kan släppa sorgen efter mig kommer jag att tyst vandra vid din sida. Jag är vinden i ditt hår, lärkans drill och vårsolens första värmande strålar. Jag lever vidare i ditt hjärta och så länge du har mig i dina tankar lever jag kvar i dina drömmar. Ty det är om natten våra vägar korsas. Du kanske tror att det bara är en dröm, men det är det inte. Det är på natten våra paralellvärldar förenas och blir till en och samma, och det är där vi återförenas för en kort sekund – en glimt i Universum …”

6 thoughts on “Han Finns Ännu Kvar …

  1. En God morgon önskar jag dig. Så fint skrivet jag blev rörd till tårar. Kände att jag identifierade mig helt med min egen sorg. Det går fortfarande upp och ner efter snart tre år. Det du skrev om att det kändes som i går ja så upplever även jag det. Men så är det kanske med all sorg.

    Må din dag gå i fridens och glädjens tecken. Många kramar från en sfinx

    • Hej, min käraste sfinx ♥
      Glad att återse dig.
      Många känner igen sig i just detta sättet att sörja, och hur tomheten och nattsvartheten ”äter upp en inifrån”. Även jag har varit med om detta sorgearbete.
      Man lär sig så småningom att hantera sorgen, vilken ”byter skepnad” genom de år som går efter att någon av de nära och kära gått över till den andra sidan.
      Man slutar aldrig att sakna och minnen lever kvar i våra hjärtan – man glömmer aldrig.
      En tröst är dock vetskapen om att våra kära finns kvar hos oss, även om vi kanske inte alltid kan uppfatta det.

      Erinrar mig just hövding Seattles citat (1854):
      ”Det Finns Ingen Död – Bara Nya Världar”

      Varma kramar tillbaka / Rozie

  2. En otroligt fin och varm text som la sig runt omkring mitt hjärta och själ!
    Den är helt sann och jag tackar dig för den………….
    Kram till dig du fina varma människa!
    /Pluppis

    • Tack själv, Pluppa ♥
      Visst är det så – De finns ännu kvar hos oss även om vi kanske inte alltid kan förnimma deras närhet.
      Varm kram tillbaka / Rozie

  3. Oj.. Så fint och sant. Det är inte mer än en vecka då jag drömde om en person som stod mig nära i livet innan han försvann från vår jord. Och den här gången pratade han. För första gången sedan han gick bort för tretton år sen. Kram!

    • Var sak har sin plats och tid. Kanske var stunden inne just nu för detta ”speciella möte”. Kan tänkas var du inte riktigt redo då, för tretton år sedan.
      Varm kram tillbaka. ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s