Hur jag ”ser” andevärlden idag


spiritNär jag ser gestalter, så ser jag oftast bara skuggor eller att ”någonting” skymtar till i ögonvrån. Det har även hänt att jag sett någon från andevärlden klart och tydligt så som de såg ut strax innan de gick över till den andra sidan. Vid vissa tillfällen är det som ”pulserande energi” i luften, vilken försöker forma sig till en gestalt. Kallt luftdrag, vibreringar i min kropp eller en enormt stark känsla av att någon är närvarande. Föraningar mm. Alltså, jag vet ibland vad som kommer att hända. Men tro aldrig att jag kan ”framkalla det av egen vilja”. Jag kan inte plocka fram svar direkt, om någon frågar mig. Ibland går det. Och ibland ser jag ingenting. Starka drömmar och intuitioner jag känner tar jag på största allvar, och det har hjälpt mig många gånger. Och en annan sak har jag också lärt mig. Andevärlden visar sig på dess egna villkor. Vi kan inte tvinga våra kära att visa sig för oss. Skälla, böna och be hjälper föga. De kommer bara till oss om det är menat så. Nalkas dem aldrig med egoistiska avsikter. Gör det i stället av kärlek och tillförsikt. För så är faktiskt sanningen. Andevärlden flödar av en enorm kärlek. Hela vårt liv bygger på kärlek, om vi skall uppnå den ultimata tillvaron…

72 thoughts on “Hur jag ”ser” andevärlden idag

  1. Jag känner verkligen igen mig! Detta inlägg är jag äldre, men jag känner att jag vill ge dig respons ändå. Nu verkar du ju kommit ganska långt i att acceptera och ”läsa av” de intryck du får…men jag inbillar mig, att det alltid kan var skönt med bekräftelse eller att få en spegling tillbaka. För det hadnlar ju om ett lärande.

    Jag kan absolut inte ”framkalla” eller få intryck till mig på egen begäran. Däremot kan jag vara öppen och mottaglig, eller skydda mig/ hålla mig ifrån. Om jag ber om vägledning vid meditation, så kan jag ibland få det, ibland inte. Då är jag #öppenn! Oftast ser jag ”bilder” eller symboler och det måste jag tolka med hjälp av min känsla- det är ju inte som om någon skriver en neonskylt🙂 . Jag känner att det är någon själ som känt mig. Vi har en kontakt.

    Jag har inte varit sams med denna sida av mingsjälv. Den har skrämt mig. Det är trots allt lätt att avfärda alltihop. En skugga som flyger förbi, en ljud som man hör, en rörelse i luften…En gång särksilt kunde jga inte alls bli av med intrycken. Det gjorde mig livrädd.

    Sedan trorjag som du, allt handlar om krälek. Energi som kan omsättas som kärlek eller rädsla…lite grovt men det är en filosofi som fungerar för mig.

    De som försöker skrämmas, med det andliga…är alltid, alltid osieriösa. Tänker jag.

    Tack för en inspirerande och förläsande sida!

  2. Jag håller fullständigt med dig i det du skriver. Du belyser på ett mycket målande och nyanserat sätt hur man uppfattar de signaler som kommer till en i form av tecken, bilder och symboler. Den egna intuitionen talar om – och omformar till en klar bild som ”medvetandet” uppfattar, känslan av en kärleksfull själ, vilken man ”får kontakt med”. Är dock ingen ”blinkande neonskylt”, precis som du beskriver, utan här måste intuitionen få råda, och ”känna av” informationen.

    Under en period i livet – innan man har hunnit hantera denna ”information” så kan man bli skrämd och medvetet (eller omedvetet) ”stänga av”. Men vet man bara vad det egentligen handlar om, så inser man snart att man inte behöver vara rädd. Det finns inget som kan skada oss, och de vill oss inget illa. Den ”gåva” vi fått blir då lättare att hantera, bara vi står inför detta faktum.

    Det är JAG som ska tacka för att du kommit till mig med din klarsynthet och dina kloka ord. Du har så mycket att dela med dig av, och jag ”känner” att i mångt och mycket har vi kommit en bra bit på väg, både du och jag…

  3. När jag stängde av,var jag väldigt ung.
    Idag (lite ) äldre😉

    För ett tag sen,när jag bad om styrka för att kunna stödja
    en annan människa,genom positiva vibrationer,så kände jag en enorm hetta i ansiktet,en enorm kärlek,som jag sen kunde vidareförmedla.
    Människan beskrev sen vad som hänt och allt som jag bett för,återberättade hon och jag hade ju givetvis inte sagt nåt till personen.
    Men jag blev glad att smärtan var borta och att personen inte darrade mer.
    Cassiel var där,med mig,det vet jag.

    Varm kram min vän

  4. Hmmm…
    Intressant, det du berättar. Här märker man hur ”tankens kraft” arbetar. Det är mycket fint, det du skriver, och du har så mycket gott att dela med dig av till dina medmänniskor…
    Allt handlar om KÄRLEK och goda energier – och detta har du mycket av…

    Det är ”något speciellt” med dig, och det går inte att förneka…

    Varma Universella Kramar till dig – för att just DU är DU…

  5. Väldigt intressant och spännande att få leva både ”här och där” samtidigt, i dessa, vad jag förstår, parallella världar. Skönt att du bara träffat godhet…

    Jag undrar: Det jag själv upplevt TROR jag handlar om 2 personer som båda lever idag och har bott i min lägenhet eller i huset som stod här innan, före 1973. Vet att det var ett hus med problematiska hyresgäster och kvarterets barn ficxk inte leka med dem som bodde i huset som stod här innan:(.

    Kan det vara möjligt att jag känner av de här 2 perrsonerna om de fortfarande lever? Jag måste få veta…

    Den ena är ett litet barn, men jag är ganska säker på att h*n nu är runt 6-7 år, när det startade var h*n alltså 3 år yngre. Den andra är en man i 40-årsåldern och hans närvaro …nej, jag vill inte ens skriva om det. Ondska.

    Men barnet har jag varit satt att skydda om nätterna tidigare, så jag har haft ett helvete med sömnen de 2 första av de 3 år jag bodde här. Nu känner jag inte av barnet längre. Men mannen har dykt upp, försvunnit och återvänbt.

    Jag vet att om jag talar eller skriver om honom kommer han tillbaks…Eller är det mitt obehag(inte rädsla) som gör att jag själv framkallar mannen?Mannen som hatar kvinnor….

    Visst har väl jag berättat det här för dej tidigare?

    Kramar

    Kao

  6. …ett tillägg: Bönens kraft är stark och det är det som fått mej att uthärda att bo här, i denna lägenhet som jag älskar men där det här ‘obehaget’ förstör så mycket för mej.

    Min dotter märker ingenting av det jag beskrivirt i kommentaren innan, men blir illa till mods och rädd när jag berättade…(hon är 19 år)./Kao

  7. Ja, detta har du berättat tidigare för mig.

    Jag har skrivit ett svar vad du borde göra, och det finner du under fliken här ovanför, ”Om mig” Det är inte bra att du ”utsätter dig” för detta, då det tar mycket av din energi!/Rozie

  8. ojoj – hittade din sida av en slump – ska verkligen sätta mig ner o läsa lite när jag lämnat barn till skolan! Jättespännande o se hur andra upplever en medial ”gåva” som jag själv kallar för förbannelse ibland! Nu vet jag inte så mkt om dig då jag bara såg ett inlägg snabbt men jag återkommer under dagen! Värme/ H

  9. Glad, du hittade mig!😀
    När jag var ung, upplevde jag nog inte gåvan som något positivt, vilket jag gör idag, nu när jag har en djupare förståelse för den. Klart man får uppleva och ”får till sig” saker ibland – sådant som man egentligen inte vill veta. Viktigt är då att tänka på hur man ”hanterar” denna vetskap, och hur man förvaltar den på bästa sätt. Allt har en mening, både på gott och ont. Och även om vi inte vet alla svar just nu (vi är inte mogna för det ännu), så får vi vetskap tids nog, när vi är ”redo för det”.

    Må så gott!/Rozie

  10. Hej igen! Oj – vilket inlägg! Jag har min vän i tfn samtidigt som jag fick den – läste den högt för henne då jag blev ställd – hon söger: Vad fint du skrev Helén… Haha, det jag vill komma fram till är att dina rader o ord är precis SÅ som jag brukar använda mig av dem o förklara saker – alltså min livsskådniong o tro! Kram på dig!

  11. Ja, du ser! Kanske vi ”har gått i samma skola”, om du förstår vad jag menar.😉
    ”Tvillingsjälar i Universum”

    Återigen är jag glad att du tittat in till mig…

    Varma kramar/Rozie

  12. Hejsan
    kikar in hos dig när jag tar ett litet brake i sista handpåläggningen av min bok. Nu ska den skickas till tryckeriet snart och det känns så himla bra🙂
    Kram

  13. Hej, Ingela!
    Kul att du tittar in till mig!😀
    Härligt att din bok är nästintill klar! Måste kännas skönt!

    Varma, innerliga kramar! / Rozie

  14. Hej!!

    Jag vet vad du går igenom det är precis lika dant för mig, jag har det så här var eviga dag och natt.
    Alla gånger är det inte alls så snälla..m.m.

    jag få ta dagen som den kommer, det har sagt åt mig börja packa och rent av flytta här i från..själv har jag rent av tappa lusten att bo kvar här för jag känner mig aldrig trygg i mitt hem längre,det har visat till och med att det skall ge sig på mina möbler jag har sagt att jag inte har råd att skaffa några nya möbler,

    Själv är jag en riktig fattiglapp..men vad skall man göra när det alltid är så kallt här..när det är 35-40 grader ute så kan det vara rena iskylan här som nu..även om kl är runt 00.40.
    Så inget är kul..

    Mvh Elisabet!!

  15. Hej, Elisabet!
    Det där lät ju inget vidare! Jag blir här ”något fundersam” över det du skriver om, så jag måste fråga dig några saker:

    Upplever andra som befinner sig hos dig samma sak? Blir de påverkade på ett eller annat sätt, ser, hör och upplever obehag?
    Har du tagit dit någon medial undersökare för att kolla vad aktiviteten beror på? Att en viss ”aktivitet” uppstår kan nämligen bero på många olika faktorer, som t.ex vem – eller vilka som har bott i lägenheten/huset tidigare? Har det hänt någonting där? Tragedier av olika slag? Hur var de när de levde, och hur mådde de?
    Det är inte alltid aktiviteterna beror på andar, det kan även gälla energier som ”stannat kvar” där sedan de levde. Även nu levande människor som bor på platsen kan också ”utstråla energier”, och detta kan orsaka olika fenomen. Mår man t.ex dåligt och har ett enda stort kaos i sitt liv, så kan det orsaka kaos och oreda även omkring en.

    Allt omkring oss är energier, precis allt! Och huruvida vi lever så sätts det ”energirika spår”, vilka gör sig påminda i tidens ström – dåtid-nutid- och framtid…

    Be någon kunnig medial undersökare om hjälp, så du får veta om något finns där. Experimentera inte på egen hand med detta, då blir det bara värre! Och om du nu väljer att kontakta någon och be om hjälp, tala INTE om i förväg vad som händer där, då detta omedvetet kan påverka mediets egna tankar om vad han/hon ”får till sig”.

    Lycka till! / Rozie

  16. Efter många om och men har jag väl kommit i närheten av någon som kommer förstå det jag tänker beskriva.

    För några år sen gick jag igenom ett trauma som fick mig att förändra synen på livet och bli mer öppen själsligt. Det gjorde i sin tur att jag blev mer och mer mottaglig för känslor, intryck och uppenbarelser. Något i stil med ljussken, orber och gestalter.

    För några veckor sen låg jag hemma hos en kompis och tittade på film i hennes soffa. Plötsligt blev jag som förhäxad av ett vimmel av små ljuspunkter som virvlade runt ovanför huvudet på mig. Som någon form av blått sken som försvann upp i taket. Jag frågade även min kompis om hon kunde se det jag såg. Det kunde hon naturligtvis inte.

    Nu vill jag veta hur jag ska ta det till nästa nivå. Jag tror inte att jag har tålamodet eller koncentration nog att försöka få kontakt med vad det nu var som kretsade runt mig. Gestalter och liknande har aldrig skrämt mig förr, men det här kändes lite obehagligt. Har du möjligtvis något tips?

  17. ”Ta det till nästa nivå”???!!!😯
    Kära nå´n! Det verkar som om du vill ”experimentera” dig fram för att uppnå en viss ”plattform” i någon av de ”andliga dimensionerna”! Och detta varnar jag för och råder dig till att INTE göra, då det kan få stora konsekvenser för dig!

    Att tänka som så att ”man inte har tålamod eller koncentration nog för att få kontakt med vad det var som tittade till dig” visar klart och tydligt att du ”inte är mogen” för det! Ja, åtminstone inte ÄNNU i alla fall!
    Man kan nämligen inte ”välja och vraka hur som helst” när det gäller andevärlden! Man bör nalkas den i stället med stor respekt och vördnad UTAN inblandning av ”egoistiska skäl och baktankar”, för den visar sig för oss ”på dess egna villkor” och INTE – enligt vad du tycks tro, våra egna önskemål. Jag brukar alltid säga: ”Vi får vad vi förtjänar – dvs OM vi förtjänar det!”

    Om man upplever någonting som ”obehagligt” bör man släppa det på en gång, och inte fördjupa sig i det!
    Klokast är nog att man försöker ”stänga av” sin mottaglighet, och inte ”vara så öppen” hela tiden, då man annars inte vet ”VAD man tar in”. Kan man sedan inte ”hantera situationen” riktigt är det bäst att ”låta allt bara vara”!

    Experimentera aldrig på egen hand! Om du vill utveckla din förmåga så kontakta då gärna någon som är kunnig inom det mediala, och kan visa dig hur du kan arbeta med din egen personliga utveckling, som visar dig hur du kan öka din medvetenhet. Ger dig kunskap om hur du kan – och bör kommunicera med andevärlden samt lär dig att utveckla dina inre intuitioner och visioner…

    Lycka till! / Rozie

  18. Ett bra och förnuftigt svar till Anna här!
    Det som är meningen att hända…händer🙂

    Jag har haft ”stängt” ett tag….behövde det!

    Varma kramar min vän.

  19. Hej, go´a Pluppis!
    Visst är det så!😉
    Det är jobbigt att ständigt vara ”öppen”, viktigt är att veta HUR man kan ”stänga ner” emellanåt, för detta behöver man verkligen för att ”orka och klara av” livet. Det går ju åt en hel del energier bara till att ”bara vara”!🙂
    Kramar i massor! / Rozie

  20. Hej, hittade din blogg och har kikat lite..
    När jag var 3 år gammal såg jag min mammas farfar sittandes utanför vårat hus under ett träd, jag frågade mamma vem den lilla farbrorn var och beskrev han exakt hur han såg ut, när mamma skulle se var han borta. I somras såg jag våran gamla granntant som gick bort för två år sen, hon var uppväxt i vårat hus och jag såg henne sitta under ett träd och le mot mig. Idag när jag torkade köksbordet såg jag i ögonvrån en gestalt av en man stå i köket, men jag stannade upp och började fundera för mycket så han försvann innan jag hann uppfatta vem det var… Jag vet ofta vad som ska ske, min mammas sambo tog livet av sig i våras, jag hade en känsla hela dagen att, jag måste åka till mamma idag. När telefonen ringde och mamma gick till sovrummet för att svara tittade jag på min sambo och sa att, han är död. Då var mamma helt ovetandes, hon hade inte hunnit svara i telefonen och få dödsbudet.
    Jag får såna där känslor ibland, att någon är med mig, nån är där. Ibland blir jag rädd, då försvinner känslan.
    Jag har börjat intressera mig lite för det här nu, vad är det som gör att just jag? Kan man ”vidareutbilda” sig, eller handlar det bara om personlig/mental utveckling? Jag tror ju på det, jag tror ju inte att själen bara kan dö, utan att den går vidare till en annan värld när kroppen dör…
    Kram från en förvirrad 24årig tjej…

  21. Hej, Tres!
    Tack för att du ville dela med dig av dina upplevelser.

    Jag känner igen mig själv i mycket av det du berättar. Och just den ”rädsla” du beskriver gör att känslan försvinner, eftersom vi då blockerar den mediala delen inom oss.

    Alla har vi förmågan redan när vi är barn, men med åren kan den förträngas beroende på vår omgivnings kritiska inställning. Eller så väljer vi att utveckla den ännu mer. Det är vi själva som bestämmer hur vi gör med ”gåvan” – både medvetet och omedvetet.

    Hur många gånger tystades jag inte som barn, med bortviftningar att jag bara hade ”livlig fantasi”. Under tonåren är man känslig, och många stänger då av den mediala förmågan, då den skrämmer en. Man vet inte sina gränser, och inte hur man ska hantera den. Ofta tror man att man förlorat förståndet, eftersom ingen annan tycks uppleva samma sak. Man vill passa in i samhällets regler om vad som är godtyckligt och vad som inte är det. Och vem vill bli betraktad som en dåre, vilken ser det andra inte ser?

    Jag förstår din osäkerhet och förvirring över hur man hanterar detta. Visst kan du vidareutbilda dig inom det mediala. Kolla gärna länken jag har till Terry Evans! Där kanske du hittar någon som kan hjälpa dig i din utveckling.

    Lycka till med allt du företar dig i livet! Jag tror på dig – och din utveckling! 😀
    Innerliga kramar! / Rozie

  22. Hej Rozie

    Jag har sedan ett par år tillbaka kunnat anat att någon i min närhet kommer att dö,jag blir orolig kan inte sova känner att jag måste berätta detta för någon men jag vet ju inte vem😦

    I aug 2009 dog en mailbrev vän till mig från usa,kort efter hans död så hörde jag min gitarr som jag själv inte spelar på men i allafall det lät som man tar ett finger och testar hur det låter om man drar det över strängen.Jag kan tillägga att gitarren står emot en vägg med strängarna utåt och jag kollade om ev en sträng gick av och därav ljudet,så var det inte.Några veckor efter detta så låg jag i min säng och sov,jag vaknade av att jag inte kunde röra mig,låg på magen och huvudet/ena ansiktshalvan kändes nedtryckt mot kudden,jag kunde inte röra mig fast jag försökte men klar i skallen var jag,sen lyftes jag ovanför min kropp av just den här mannen som dog i aug 2009,jag kämpade emot och ville upp ur sängen,det gick inte först men vet inte hur lång tid jag kämpade i huvudet,jag ska upp,I alla fall så kunde jag sätta mig upp sedan.Jag var helt slut efter och visste inte om jag var på väg att dö man får ju en massa konstiga tankar om varför m.m.

    Detta var en förkortad berättelse,hoppas någon kan ge mig en förklaring.Tack för att det finns en sådan här sida.

    Kram Lina

  23. Hej Lina

    Det är klart att det kan vara skrämmande om man
    får sånna föraningar om att nån ska dö.
    Allt kan man ju inte heller förklara helt,mer än att
    man som sagt ”vet”.

    Det lät väldigt obehagligt detta.
    Jag antar att du tänkt på det ända sen dess.
    Har du aldrig tidigare varit med om liknande
    saker när du legat i din säng eller nån annan stans?
    Alltså,medveten om sånna ”energier” ?

    Kram

  24. Hej, Lina!
    Ibland får man ”information” som man inte vet hur man ska hantera. Möjligtvis kan det vara så att du fick den för att du skulle vara ”förberedd”, när den dagen kommer. Om du känner denne person väldigt väl, så försök att hålla kontakten så mycket som möjligt, berika dennes och ditt eget liv med sådant du vet ni tycker om. Upplev detta tillsammans! En dag kan du se tillbaka med stor tacksamhet, och ljusa minnen av att du fick vara med och ta del av hans/hennes liv de sista åren av detta jordeliv. Du kommer att känna glädje över detta.

    Att få vara med om ut-ur-kroppen-upplevelser kan kännas nog så skrämmande om man inte vet vad det innebär. När vi sover så händer det ibland att vi gör sk. ”astrala resor” ur ur våra kroppar. Detta sker vanligtvis när vi sover som djupast, men ibland händer det att vi vaknar av att vi befinner oss utanför våra fysiska kroppar. Ofta har vi då andliga varelser omkring oss – ”våra nära och kära”, vilka har gått över till den andra sidan. När detta händer sätter rädslan in och vi kämpar emot allt vad vi kan. Denna ”förlamning” är ett typiskt kännetecken för ett sådant här tillstånd som vi just då befinner oss i. Vi känner oss desorienterade då vi ju inte vet vad som händer med oss.

    Säkert ville din vän från USA visa dig att han fortfarande fanns hos dig. Kanske var du ledsen och behövde tröst just då. Att du tog hårt vid dig av hans bortgång.

    Jag är säker på att han inte ville dig något ont, och jag förstår din känsla av dödsångest. Han menade inte att skrämma dig, bara visa att det finns en bro – en länk mellan dessa världar vi befinner oss i…

    Kram, käraste vännen! / Rozie

  25. Hallå där, Pluppisen!😀
    Kul att se dig. Tack för dina kloka ord till Lina.
    Du hann före mig där!😉

    Varma kramar till dig, du fina vän – min ängel! / Rozie

  26. Hej Pluppa

    Tack för ditt svar så tacksam för att kunna få ur mig tankar,funderingar som jag bär på och många med mig antar jag.

    Jag miste min mamma 1989 på hösten och det var efter det som jag börja tycka det hände konstiga saker runt mig,minns en natt då jag vaknade av att jag frös,såg då min mamma i rummet blev så rädd att jag väckte min dåvarande sambo,det var första gången jag var med om något sådant.Något år senare så kom vi in på det här jag och familjen då berättade jag detta och det visade sig att min dåvarande svägerska haft samma besök som jag haft,min mamma.
    Att jag känner på mig att någon ska dö upptäckte jag för något år sedan då jag började sätta saker i samband med att folk dog runt mig,jag blir orolig,får kryp i benen,kan inte sova,som du skrev,jag bara vet och jag brukar säga till de som är mig nära,usch nu kommer någon att dö snart igen och mycket riktigt så är det så.

    Jag har även besök i min lgh,det kommer in någon men där finns ingen,mina barn skrattar åt mig ibland för jag ropar hej för jag hör ju ytterdörren.Engång så var min utflyttade vuxna dotter här och vi satt i köket hon ropade hej för hon hörde ytterdörren också,vi trodde det var min yngre dotter,det var ingen där.Jag hade en tavla stående mellan en vägg och bokhylla,den välte åt andra hållet samt att bilden i den for ut,klämmorna som höll fast baksidan var uppåt böjda.Jag ser saker,som något/någon sveper förbi i ögonvrån,det är svårt att förklara.

    Att jag varit utanför min egen kropp har aldrig hänt mig tidigare som jag är medveten om.Jag har däremot om jag blundar och ska försöka sova sett en del ansikten som återkommer ofta.Det att min vän som jag saknar hemskt mycket lyfte mig ur min kropp var otäckt,jag fick känslan av att han skulle hämta mig eller så.Tog hans död verkligen hårt och det har jag nog inte kommit över ännu,det gör ont.

    Oj detta blev ett långt brev,som jag sa i första inlägget,jag kan göra detta så långt så kan bli jobbigt kanske att läsa.

    Tack för att ni finns åter igen.

    Kram Lina

  27. Hej Rozie

    Jag svarade på pluppa och det var nog ämnat till er båda.Du har rätt i att jag tog hans bortgång väldigt hårt.
    Att min gitarr tog en ton av sig själv,har jag intalat mig själv att det var han som gav ett tecken,han var musiker nämligen.En liten tröst i det hela att tro på det🙂.

    Jag var på en seans för jul,tänkte att jag måste få veta om jag får kontakt via dem,men det var många där och tyvärr så fick jag inget veta men däremot så vibrerade min stol som typ då mobilen vibrerar,sa det till vänner att ni måste stänga av mobilerna för de hade jackor och väskor runt min stol men ingen hade sina mobiler på,det förblev för oss en gåta i allafall.

    Vill åter igen tack för din underbara sida och att ni alla goa fina människor tar er tid och svara och berätta om era erfarenheter,det hjälper oss alla att förstå inte allt men vissa av dessa konstigheter som händer runt oss eller ska man använda ordet underbara,för det är ju underbart om man kan ha en kontakt med de man mist.

    Stora Kramar

    Lina

  28. Hej min rara vän🙂
    Tänkte jag skulle säga nåt litet bara,till Lina alltså.
    Ville inte att hon skulle känna sig ensam,tills du kom in.
    Visste ju inte när du skulle se det.
    Antar att du inte tog illa upp😉

    Varma kramar från din ängel / Pluppisen😀

  29. Till Lina!
    Jag är helt övertygad om att din mamma var där och tittade till dig. Det är en vanlig företeelse att de visar sig strax efter sin död och en tid efter. Jag själv fick besök av min egen mor efter hennes död. Detta kan du läsa om i ett inlägg jag har här på bloggen. kolla gärna under ”upplevelser från andevärlden” och läs inlägget: ”En doft av Chanelle no 5”.

    I ett annat inlägg som heter ”tavlan” berättar jag om mystiska händelser jag haft med en tavla. Denna berättelse finner du också under ”upplevelser från andevärlden”. Så du ser att vi haft/har snarlika upplevelser!😉
    Du är inte ensam…

    Mycket intressant ”fenomen” angående stolen vid seansen du var på. Detta visar tydligt att det var mycket ”energier” i rörelse där!😀

    Kram från Rozie

    Till Pluppisen!
    Jag tog inte alls illa upp! Jag har inte ”ensamrätt” på andevärlden. Tvärt om, så ska vi alla hjälpas åt så fler blir medvetna om att det finns mycket mer än det vi upplever här och nu. Resulterar i stor tröst för dem som sörjer, och styrka hos dem som själva ”ser och hör”, men inte vågar träda fram, då de är rädda att bli förlöjligade.

    Kram, min ängel! / Rozie

  30. Hej vilken intressant blogg dig kommer jag att kolla in på fler gånger
    Jag miste min älskade i en olycka för ett år sen och han fick ström i sig i huvudet och 2 dagar före hände detta
    en prydnads sak jag alltid varit rädd om ramlade i golvet ena huvudet gick av på den ena lilla skulpturen
    jag knäppte kort på söndagen på Arne men fick inte med hans huvuds på bilden ? jag är annars duktig på att fota¨
    sen det 3e som hände var att jag vaknade med en yrsel
    så jag ej kom upp ur sängen på måndagen, allt snurrade
    på Onsdag dog han. Tror du att detta var förvarningar till mig eller är det slumpen…..
    Jag känner hans närhet det kan vara inbillning, men jag mår bra av det och pratar mycket med honom
    jag det var lite vad som hänt mig
    Det var så jag började blogga det blev en slags terapi
    visst är livet sårbart
    Mvh kristina

  31. Hej, Kristina!
    Tack för att du tittade in och att du finner min blogg intressant. Jag läser din kommentar och känner att detta vill jag ”ge mera tid och uppmärksamhet”, men just nu har jag inte den tid som behövs för att i lugn och ro begrunda dina ord (ska snart till jobbet).

    Jag återkommer till dig så fort jag kan och ger dig mitt svar.
    Ha det gott och återigen stort tack för att du ville dela med dig av dina erfarenheter / Rozie

  32. Nu återkommer jag till dig, Kristina!😀
    Jag kan inte annat än påstå att det säkerligen INTE var slumpen utan så kallade ”varsel” du fick om det som skulle hända. Har också en känsla av att du är ”mottaglig och öppen” för andevärlden. Förlita dig på din intuition, då den säger dig mer än du tror. Ta den till dig och värna om ”känslan” av att du har din älskade med dig – för det har du verkligen! Och jag är säker på att han hör dina diskussioner med honom. Han svarar med att förmedla en känsla av ”närhet” så du känner att du inte är ensam.

    När någon går över betyder det inte alls att de upphört att leva, tvärtom – de lever mer än någonsin fast i en ”parallellvärld” till vår – en annan ”dimension” kan man säga.

    Visst är livet sårbart, och man tar det ofta för givet. Först när man står inför ett ”avslut” inser man hur dyrbart det faktiskt är. Det är därför viktigt att vi lever här och nu. Ger akt på de små tingen i tillvaron och inser att de är större än hur vi uppfattat dem innan.

    Önskar dig allt gott i livet – Stor kram! / Rozie

  33. Jag kan inte se döda…(tror jag) Men jag har en underbar hjälpare, jag kan inte se den, men jag vet och känner att den är vid min sida hela tiden. Jag småpratar med den och den svarar mig. Ibland är den riktig rolig. Du vet..jag känner mig aldrig riktigt ensam. Kram Lilitha

  34. Hej, Lilitha!
    Den andliga sidan kan visa sig för oss på olika sätt. Det är mycket vanligt att man med sitt eget medvetande uppfattar den i tanke och känsla. En sk. telepatisk kontakt. Andevärlden har dessutom en tendens av att vilja gäcka och skoja med oss ibland.
    Det har jag själv upplevt många gånger. Men de gör det med kärlek.
    Dessutom skrev du ett sant ord – Vi är aldrig ensamma, även om det kan tyckas så ibland.

    Stor kram! / Rozie

  35. Hej Rozie.

    Javisst brukar det dyka upp ord & kännslor i medvetandet, jag tycker dock att det är luddigt att uppfatta budsakpen på såvis.

  36. Hej, Björn!
    Här menar jag inga ”luddiga budskap”, påverkade av endast en svag känsla eller fantasi. Det jag menar är påtagliga förnimmelser och starka drömmar. Man märker skillnaden tydligt mellan ”en vanlig dröm” och ett ”budskap”.

  37. Björn!
    Man vet om man är med om att få ”budskap” eller inte.
    Man vet om man är med om sånt som inte kan förklaras på annat sätt än att det är ”budskap” från andevärlden.
    Det kanske bara är så att du inte har kontakt med den sidan av dig?

    Precis som Rozie skriver ”man märker tydligt skillnaden mellan ”en vanlig dröm” och ett ”budskap” ”

    Man ”ser” budskapet,när det behövs och åtminstone jag har bara blivit mer och mer öppen.
    På gott och ont kanske,men ändå.

    Alla ser vi på sånt här på olika sätt.

    Kunde bara inte låta bli att ge min syn på saken Rozie!

  38. Hej, go´a Pluppisen!😀
    Helt OK att du gav din syn på saken om hur vi ser och tolkar budskapen.

    Angående din katt, så ber jag att få återkomma i detta.

    Kram, älskade vännen! ♥

  39. Är nyfiken om du har några tankar om min ”lilla” katt?
    Det ”förbryllar” mig lite.
    Inte för att jag tycker det är jobbigt,eller obehagligt eller så.
    Men mycket tankar om varför så mycket aktivitet just nu?!
    Inte varje dag,men allt som oftast.
    Dessutom ljud,som jag inte vet,eller tror att han åstadkommer.

    Kraam vännen min ♥

    • Hallå där, Pluppisen! 😀
      En känsla jag har är att han är där för att du ”behöver det” just nu.
      Du behöver en slags ”bekräftelse” från andevärlden.
      Kan vara så att du känt dig extra deppig, trött och nere den sista tiden.
      Hans ”närhet” healar dig och förmedlar de energier du behöver
      för att orka kämpa vidare.
      Många gånger känner du dig så ensam och ”utlämnad”,
      och det är just då som han är som närmast.

      Att det är just katten som fungerar sändebud är ingen ovanlighet.
      Visserligen hade andevärlden kunnat sända någon annan,
      men den gemenskap ni hade då han levde utgör att han var lämpligast.

      Glöm aldrig bort – du är aldrig ensam hur hopplöst allt omkring dig kan
      tyckas vara ibland. Det är just detta andevärlden vill visa dig –
      därav den tydliga aktiviteten du har runt ikring dig.

      Kram, älskade vännen ♥ / Rozie

  40. Till Björn Svensson…

    Jag kommer ihåg hur det var för mig i början – Hur vet jag vad som är ett budskap o vad som är min egna tanke/tro på det hela?

    Nu i efterhand vet jag ju att jag visste, men det gäller att våga lita på sig själv o släppa in budskapen o tro på dem!
    Jag bad min guide om hjälp:

    Jag satte mig ner o mediterade, fick kontakt med min guide, talade om hur jag önskade att få bekräftelsen till mig. Hände ofta att jag blir osäker om det inte är ett STARK budskap som bara ”smäller till” – det är mellan dig o din guide – ni två bestämmer hur det ska vara!

    Om jag är osäker på något så ställer jag en fråga: Uppfattade jag detta korrekt? Om det pirrar till/ryser på min högra sida av arm/kropp är det ett jakande svar – om det är helt vanligt eller om man när en svag pirrning på vänster sida så har jag fått till mig det fel!

    Ibland har jag inte så ”stark uppkoppling” o har svårt att tolka – vill jag få fram ett starkare svar så får jag helt enkelt öppna upp mig mera så jag blir mer mottaglig!😀

    O du – glöm inte att tacka för allt som de ger dig!😉

    Ha en underbar dag i kalla Sverige!

    Love & Light från ”hobbyhäxan” H

  41. 4 children´s mom, min älskade ”hobbyhäxa”… 😀
    Det var en mycket bra och upplysande beskrivning du gav om hur det kan gå till. Det där med ”rysningarna” kan jag också nicka instämmande till då jag själv många gånger upplever det så.

    Att tacka för allt man får till skänks är ”min gyllene regel”, man ska ingenting ta förgivet – för då kan man gå miste om det.

    Love & Light ♥ / Rozie

  42. Pingback: 2010 in review « Rozie´s Corner

  43. Det slår mig när jag läser det här att kanske…kanske, är det inte bara inbillning ibland när man tycker något skymta i ögonvrån men inget är där, eller att någon står bakom så är det ingen där. Hände mig senast idag. Fast det kan ju också vara inbillning av mig. Hm, fick jag något att fundera på😀

    Ha det fint, Rozie!

    Kramar från Madonnan

    • Inte så lätt att veta. Tror dock att det långt ifrån alltid är enbart inbillning. Vilken ”känsla” infinner sig hos dig när det händer? Vad säger din sk. ”magkänsla”?
      Ha det fint du också, Madonnan!
      Kramar / Rozie

  44. Ursäkta att jag upprepar mej (hade glömt att jag förklarat det här jag skrev i en annan kommentar idag, förut.

    Till skillnad mot dej som ser skuggor och såna fenomen, så får jag en stark inre bild där jag ser glasklart. Det kan vara en som inte ens finns i huset. Det kan vara ”rester” av en som varit där. Som jag VET står i min dörröppning och stirrar hatiskt på mej. Det har egentligen inte med mej att göra, jag STÖR. Jag blir inte rädd, (det blir jag sällan), men jag vill inte ha det där. Jag besvarar det inte med ilska, ber det försvinna. Efter ett tag tonar det ut och det är alltid på natten. I flera år vågade jag inte sova med lampan släckt, men det gör jag nu. Det har hänt mer, men jag vill inte skriva om det här.

    Nu har det gått 5 år och det är så dålig stämning här, så du kan inte ana. Min dotter tog avstånd från mej den dan vi flyttade in här och tro mej eller ej – jag har inte fått en spontan kram under alla dessa år, som jag kunde få förut. Hon undviker mej när jag försöker krama henne, vilket gör att jag försöker alltmer sällan – och ännu sämre blir allt.

    Nånstans tror jag det handlar om katten, för dotterns del. Att hon skyller dess död på mej, fast hon inget säger om det. Men katten var svårt sjuk och vi gjorde henne en välgärning när vi avlivade henne.

    Men jag glömmer aldrig den dan. När hon stod på veterinärens bord (som hon gjort tidigare för sprutor och sånt) VISSTE hon att hon skulle dö. Hon skakade i hela kroppen och tappade massor av päls, så rädd var hon. Det var bland det värsta jag varit med om och ett stort trauma för min dotter. Än i dag.

  45. Kao…
    Det där med katten är bara en bråkdel av den ilska och frustration som din dotter känner. Den största orsaken till de negativa känslor ni känner kommer från de dåliga energier som har dröjt sig kvar i lägenheten. Ni är båda två mottagliga för den. De andeväsen (jag uppfattar det som fler än en) som uppehåller sig där gör detta på grund av ilska, frustration och stor sorg, detta gör att de ”fastnat” här i denna dimension utan att kunna ta sig vidare dit, där de verkligen hör hemma.
    Vanligtvis söker sig ett sådant andeväsen till människor som besitter samma känslor, då energierna är lika. Likasinnade energier dras till varandra. Detta när ”de” sig på. Hoppas du förstår vad jag menar.
    Det har hänt mycket tragiskt i din lägenhet, mycket sorg och ”mörka händelser”. Och du har gjort vad du har kunnat, men det hjälper inte, då ju det som finns där anser att det är NI som är ”inkräktare” och att de är de själva som är de rättmätiga hyresgästerna. Jag skulle råda er till att flytta därifrån för er egen skull. Jag är säker på att du och din dotter hittar tillbaka till varandra igen…Men inte på den plats där ni befinner er just nu. Om ni väljer att stanna kommer det bara att bli ännu värre…tro mig.

  46. Hej alla unika varelser😉 en fantastisk sida på det lilla jag sett. Jag själv haft en fantastisk resa i hela mitt liv. Men det var inte för ens ett år tillbaka mitt livs äventyr började, då jag insåg att mitt liv var mer än bara så. Mitt puzzel har börjat läggas. Jag startade en blogg här om dagen, där jag skrev min story, där jag också vill hjälpa andra eller vägleda vilsna själar som känner/upplevt som mig. Besök gärna min sida, läs min resa, kanske vi kan hjälpas åt med vad det nu ska vara för någonting =)) http://svenskvandrare.wordpress.com/ Jag är gärna med på diskussioner om det är någonting ni undrar över. Love and Lights

    • Hej, KarlZon!😀
      Välkommen in till min blogg. Jag är otroligt glad att du tycker om den.
      Tänk så många spännande livsäventyr som finns. Alla gör vi vår egen resa. Och det är intressant att få ta del av varandras erfarenheter. Och vi kan även ta lärdom av varandra. Och vi kan förenas till att hjälpas åt nu när vi befinner oss i ”förändringarnas skede”. Jag kommer nu att besöka din sida, med stor nyfikenhet.
      Love and Lights

  47. Vad är jag?
    Hej R,
    skriver lite här om de vi pratat om. Mina upplevelser som jag vill reda ut lite om.
    Det där om att kunan öppna och stänga? ja, ibland blir man trött i perioder, jag har ingen kontroll på *det*. Men de dyker oftast upp när jag är som sagt stressad o har mycket i huvet. Ofta har jag mina ”gamla katter som inte finns längre” hos mig. Nästan snavar på dom nrä jag går, för dom springer om fötterna på mig. När jag borstar tänderna så kommer de en och stryker svansen mot mina ben.. så där hårt som han alltid gjorde och hakar fast lite. Inget man kan missta sig på….
    Sen är de liksom allt som jag känner som vardagligt nu.. jag vet lite i förväg vad som ska hända, vem jag ska möta, vart jag ska möta personen. Vet exakt när nån har ringt min mobil när jag inte har den på mig. Missar ofta samtalet med en minut. Plockar nästan alltid upp telefonen innan alarmet eller signalen börjar.. OM inte mina katter hinner före att väcka mig minuten innan alarmet går av. De känner ju oxå tydligen av sånt. Måste vara nåt mer energierna man känner. Kan även börja nynna på en låt och sen sätter på radion, så är de rätt låt.. och jag är rätt i texten. Händer ofta!

    Kan sen reagera stark på vissa platser.. vet inte vad de kallas? nåt med curry linjer kanske.. sån energi som djur kan känna?.. iaf. de kan va ett litet område mest inomhus där jag inte kan vara, gå förbi.. mår illa!!, ont i huvet, blir yr,känns som nån bankar mig uppifrån ner i golvet. Vill därifrån. Vad kan sånt vara??..

    Sen har jag mina drömmar.. där jag kan om jag undrar nåt tex. fråga personen och få svaret.. rätt svar. Kan inte framkalla drömmen utan den kommer bara. Sen umgås med dom personer/djur som jag saknar som lämnat jordelivet. Känns enormt tryggt. Sen den där närvaron man alltid har.. har inte i hela mitt liv kännt mig ensam! när jag är ensam och jag har den vanan att när jag är ensam så pratar jag högt.. dividerar med.. ja vet inte vem. Men de känns naturligt och jag känner ju att jag har nån med mig. Sen att jag har nån med mig vet jag oxå då folk flera gånger har sett mig ut och gå och frågar vems hund jag går med….. jag har inte haft hund på över 10 år!……

    • Hej, T!😀
      Glad att du ville dela med dig här av det vi tidigare diskuterade. Kan bli till hjälp för bloggens alla läsare, då det säkerligen är många som kommer att känna igen sig själva i de upplevelser du berättar om här.

      Att du inte riktigt kan hantera detta med att ”öppna och stänga” resulterar i att det blir tröttsamt för dig i längden. Det tar av din ork och dina energier, vilket resulterar i ett enda stort ”kaos”. Jag skulle råda dig till att söka upp någon som kan hjälpa dig med detta. Dvs en ”medial vägledare”. Här kommer olika förslag på hemsidor du kan gå in på.
      På Terry Evans hemsida finns det adresser och kursutbud för din andliga utveckling och hur du lär dig hantera den. http://www.creativexperiences.com/
      Du kan även besöka Fredrik Erikssons hemsida. Om du kontaktar honom kan han säkert hjälpa dig. Jag kan personligen rekommendera honom eftersom jag känner honom och jag även gått kurs för honom. http://www.yourbodyandsoul.se/

      Att du även känner av dina katter är inte heller så konstigt, då ju faktiskt även djuren kommer till andevärlden efter sitt jordeliv. Djuren vandrar fritt mellan vår värld och andevärlden. Och det sker ofta att de kommer och ”tittar till oss”. Du har väldigt god hand med djur. Och de du haft omkring dig och även de du har omkring dig nu har det knutits starka band till, och du är otroligt älskad av dem, och därför överger de dig inte trots att de ”går över till andra sidan”.

      Jag vet att du är otroligt medial och även ”extra känslig”, det har jag redan märkt – precis som jag berättade för dig tidigare. Och att du vet redan innan något ska hända vad som ska ske, vem som kommer att ringa, musik som ska spelas mm. nickar jag till ”igenkännande” och jag ler, då jag faktiskt själv är precis som du i detta fallet. Jag har själv upplevt detta många gånger och så långt tillbaka jag kan minnas.

      Vidare berättar du att du ”reagerar starkt på vissa platser” och att du kan må dåligt av att vistas där. Inte så konstigt då ju faktiskt det brer ut sig rutnät och olika linjer över hela vårt jordklot – Currylinjer och Leylinjer – energifält vi reagerar på.

      Currylinjer t.ex – vilka ligger som ett rutnät runt hela Jorden reagerar vi otroligt starkt på. Dessa currylinjer har ett avstånd mellan varandra, vilket varierar beroende på var på jordklotet man befinner sig. Här i Sverige är avståndet omkring 4 meter. De ligger i nordostlig/sydvästlig riktning och nordväst/sydost. Katter älskar att ligga på sådana kryss, men hundar flyr dem. Vi människor bör inte ställa våra sängar över sådana kryss, då vi inte mår bra av det.

      Vistas vi för länge på en currylinje eller ännu värre på ett currykryss förlorar vår kropp kraft, vi arbetar sämre och sömnen blir störd. Men om vi flyttar sängen, skrivbordet eller TV-fåtöljen så kommer vi märka en avsevärd skillnad. Våra förfäder var medvetna om detta så de hus man byggde förr, där placerades väggarna i currylinjerna och på så vis blev rummet fritt från dessa störande energier. Under flera tusentals år och så långt som fram till 1700-talet hade man denna kunskap. Gamla husgrunder vittnar om detta. Djur och växter känner av detta, t.ex lövträd böjer sig åt sidan.

      Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg här på bloggen. https://ruggugglan.wordpress.com/2009/08/23/pekare-och-slagruta-varfor-da/

      Du upplever att du inte är ensam, och det är du inte heller. Du har dina djur med dig, dina andliga vägledare och ”Hjälpare” likaså. Det har vi alla, och det är tryggt att veta. Det är dessa du talar med och som själva kommunicerar med dig då du slagit dig till ro. De kommer till dig i dina drömmar och förmedlar till dig om sådant du behöver veta. När vi sover färdas vårt inre medvetande (själ) mellan vår egen värld och de andliga dimensionerna. Vi får kunskap och ”redskap” till att utvecklas andligen. Säkert har du också, precis som jag upplevt s.k. ”ut-ur-kroppen-upplevelser”. Det tror jag fullt och fast på.

      Jag vill bara säga till dig, kära T – Jag är otroligt glad att du tog kontakt med mig om allt detta. Tack för ditt förtroende, det värmer ♥ / Rozie

      • Tack för att du tog dig tid att svara på mitt lilla flummiga inlägg. Det finns nog mycket att lära sig så att man förstår allt bättre. Jag tror att nästan alla har nånting men att de flesta stoppat det så långt inne att de inte är medvetna om det. Jag tror också att vi som har djur blir mera känsliga för det finns inte så många sätt att få ur djuren hur dem mår osv, eftersom de inte kan tala. Man hittar andra sätt att känna av och jag tror de kan öppna andra dörrar.

        Ang. drömmar och utomkroppsliga resor så har jag sen jag var liten varit ledsen över att jag inte fått vara med! i mina drömmar. Jag kommer ihåg att jag som liten frågade mamma och tyckte de var så orättvist att alla andra när de berättade om sina drömmar att de var MED och agerade i drömmen. Hos mig är det som en film.. jag kan se vad som händer, jag är med, jag ser dock allt på håll, en bit ifrån en bit ovanför.. jag är aldrig *inuti* drömmen. Alltid tyckt det är så trist!. =/

        Finns så mycket jag märker hos mig själv som hur jag upplever saker och tänker. Vad som är viktigt hos mig som inte andra lägger märke till. Läsa av naturen, andra människor osv. Jag kallar de att jag lever ut i fingertopparna. =D
        Ibland blir de som sagt för mycket, alla intryck man samlar på sig, varför kan man inte bara vara som alla andra.. inte se alla dom där detaljerna överallt! Det är nästan en form av autism. Men det är ju detaljerna som gör helheten. ändå..

        Vi hörs!

      • Tack själv för att du ville dela med dig av din berättelse som jag absolut inte tycker verkar ”flummig” – tvärtom! 😀

        Det är precis som du skriver att flertalet undertrycker känslorna och låter sinnet ta överhanden över ”den inre andligheten” som vi alla besitter.
        Att kunna kommunicera med djuren är en otrolig gåva som du kan vara stolt över. Djuren känner av att du förstår dem, och de förlitar sig till dig då de vet att du vill dem deras bästa. Djuren i sig själva är känsliga för andevärlden och uppfattar den lättare än vad vi många gånger gör. Och det stämmer det du skriver att ”de kan öppna andra dörrar”, då de ju har ett ”känsligare sinne” för detta. De är inte heller låsta av ifrågasättande och förutfattade meningar, så som vi människor tenderar att ha.

        Du ser dina drömmar utifrån dig själv så som ”en betraktare” och inte en del av dem. Detta får mig att tänka på det Fredrik Eriksson sa när jag var på den mediala kursen för ett par veckor sedan. Han berättade om att man drömmer mindre när ”det andliga jaget” utvecklas och man lever i harmoni med sig själv och är mitt i ”det andliga flödet”, och detta får mig att tro att det i just ditt eget fall är just så. Att du har kommit så långt i din andlighet så du inte är en del av drömmen, utan endast en ”betraktare” av den. Det liknar och är en spegling av det som faktiskt sker i verkligheten. Som det är nu betraktar du omgivningen med en ”distans”. Du är väl medveten av allt det du har runt omkring dig, och du ”ser” det andra inte kan se eller uppfatta. Du är vad jag brukar kalla det för ”en gammal själ i en ung kropp”.

        Jag kan tala om för dig att du ”lever” långt mycket mer än de människor du har runt omkring dig. Och du läser av dem för vad de är. Att läsa av naturen är också en ”andlig gåva” där du själv är en del av den.

        Sörj inte att du inte är som alla andra, du är unik och du har kommit mycket långt i din utveckling. Och de detaljer du ser av helheten är den ”verkliga verkligheten” vilken inte är förunnad att upplevas av alla.

        Klart att vi hörs! Och det ser jag fram emot!😉

  48. Återkommer,eftersom jag känner att jag vill skriva nåt litet om t.ex mina djur som finns hos mig,bl.a i mina drömmar,men oxå annars.
    likväl att jag fått nya ”vänner nydligen.
    Kram

  49. Mycket av det som du skriver har jag själv upplevt. Redan som barn har jag upplevt händlelser som inte riktigt går att förklara. Det första minnet som jag har av andliga upplevelser kommer från när jag var 5 år gammal och åkte med min dagis till ett gammalt slott som sägs vara hemsökt. Men när jag var där så kände jag ingen närvaro men det gjorde jag dock när jag var en bit utanför slottet vid ruinerna av ett gammalt kloster. Där hörde jag barnskrik och nu på senare tid har jag gjort efterforskningar som har visat att det finns spädbarnslik vid området. Jag brukar kunna känna på mig när det kommer att ske dåliga saker och själv så är mina erfarenheter av andevärlden inte alltid goda. Det finns både goda och onda energier.

    • Det finns goda energier, och det finns destruktiva energier vilket kommer från andevarelser som är frustrerade av hat, avund, ilska, vemod och andra känslor. Andevarelserna är inte helt olik de levande. En människas personlighet brukar följa med när personen går över till att bli andevarelse. Om en människa när han/hon lever är vresig, butter, sur, tvär och missunnsam blir personligheten oftast inte bättre när den omvandlas till andlig varelse. Själva ”karaktären” och energierna är desamma. En sådan ande kan försöka att skrämmas på olika sätt, men den kan aldrig skada någon allvarligt. Det händer ofta att sådana andar söker sig till levande människor där känslorna är likasinnade. Likasinnade energier dras ju mot varandra, och ibland kan man få in någon andes känslor i sitt sinne, med häftiga humörsvängningar, plötsligt vemod, sorg eller vrede som följd. Om man är medveten om att man är ”känslig” bör man ”visualisera ett skydd” runt ikring sig för att inte ofrivilligt ”få någon objuden gäst med sig”.

      MvH/Rozie.

  50. Hej jag har en liten fundering och jag vet inte hur jag ska tackla det här… Jag har fått en känsla av ångest och det känns som att nån tränger in mig i ett hörn. Sen får jag reda på att nån som jag håller väldigt kär är döende. Hur fungerar det? Jag har inte haft nån direkt kontakt med min släkting på flera år och nu måste jag bara åka och hälsa på han som att det är sista gången jag träffar han.

    • Du ska förlita dig på din ”känsla” och besöka din släkting. Många gånger kan det hända att man får till sig sådana känslor och ingivelser, trots att man inte förstår varför. En del kallar det för ”intuition” medan andra kallar det för ”magkänslan” eller ”den inre rösten från ditt innersta jag”. Dessa känslor kan vara så oerhört starka och många gånger kan man ”känna sig trängd” av dem, som om man inte har något val annat än att följa dem. Och följer man dem så visar det sig oftast ha varit det enda rätta. I de fall man har ignorerat ingivelsen så har man fått ångra sig efteråt. Åk till din släkting, medan du kan. Det kan komma en dag då det är försent.

  51. Jag hamnade på denna blogg när jag sökte på ”Andevärlden”. Jag ska om ett par dagar uppsöka ett medium och det är första gången i mitt liv som jag gör något sådant. Anledningen är saker som förbryllar mig efter min sons död för 4 månader sedan. Min son var oerhört kunnig i dator/teknik. Efter hans död har det hänt konstiga saker med min mobiltelefon, saker som inte beror på några ”feltryck”. Vid några tillfällen har pågående samtal brutits när jag pratat med andra personer. När jag då tittat på telefonen så ringer den upp min sons telefonnummer (jag har inte raderat det från adressboken). Det andra konstiga som händer med min telefon är att den när som helst visar upp en bild från fotogalleriet. Det fotot visar flera sammanslagna foton på just min son. Jag har berättat detta för några av mina närmaste som tittar beklagande och konstigt på mig. De tänker väl att nu har hon blivit lite knasig. Men jag lovar, jag har inte ringt upp min son samtidigt som jag pratat med andra. Och det krävs ett flertal ”tryck” på telefonen för att komma in till den bild som plötsligen bara finns i displayen. Jag undrar om min son vill mig något eller om han bara vlll skoja med mig ? Eller har detta någon helt annan förklaring? Jag känner att jag måste försöka ta reda på det. När min gamla mor dog för strax över 3 år sedan hände också en del konstigheter. Så nu ger jag mig förbehållslöst iväg till ett medium och så får vi se vad jag kan få reda på eller uppleva. Hoppas i alla fall att det blir en positiv upplevelse. Tack för att jag fick möjligheten att skriva av mig. //Skåne

    • Hej, Helen! Och stort tack för att du besöker min blogg. Jag hoppas att ditt besök hos ”ditt” medium blir en givande händelse och att du får svar på dina frågor som du bär på.
      Att förlora en nära och kär anhörig är en stor förlust för oss alla, Och detta drabbar oss mycket hårt. Ingenting tycks vara sig likt efter en sådan händelse.

      Min första ”spontana reaktion” när jag läste din berättelse var att jag helt klart ser en ”koppling” till det som händer runt ikring dig och att det har med din son att göra. Han vill helt enkelt visa dig rent konkret, så att du verkligen får synbara bevis på att han fortfarande finns vid din sida. Det är vanligt att andevärlden tar till sådana ”synbara tecken” via elektroniken vi har runt ikring oss för annars kanske vi bortförklarar deras närvaro och skyller den på ”ren och skär inbillning”. Och det är oftast så andra människor runt ikring oss ser på det de gånger vi försöker att berätta om vad vi upplevt. Men man kan inte lasta dem för det, eftersom de inte själva bevittnat detta. Då blir det lättare att ta till fördomar och förnekelse. En förnekelse som många gånger grundar sig på en inre rädsla för någonting man inte till fullo förstår och ej heller kan förklara. Det är enklast så. Det går inte att berätta för alla om vad man upplever. Ibland är det nog lämpligare att hålla det för sig själv och känna glädjen av den inre styrkan och insikten om att: ”Huvudsaken att jag själv har fått bevis! Sedan kan andra få tycka och tänka som de själva vill!”
      Men du kommer att märka så småningom själv vilka du kan anförtro dig till och där du kan lätta ditt hjärta. Sådana personer som själva har upplevt saker – eller på mycket nära håll har hört talas om dessa ”andliga fenomen”. Varför inte gå med i någon studiecirkel eller uppsöka andliga forum där du kan utbyta erfarenheter med likasinnade. Det stärker en mycket och skänker stor glädje. Ett slags givande och tagande och på så sätt manifesterar man andevärldens existens och synliggör den för varandra.

      Det du berättade om angående din mobil påminner mycket om vad jag själv har upplevt. För att ta några exempel: TV:n som plötsligt bytte kanal av sig själv till ett favoritprogram min förre make alltid brukade titta på. Detta hände under första veckan efter att han hade gått bort. Här kan du läsa om den händelsen som heter ”Hälsningar från andra sidan”:
      https://ruggugglan.wordpress.com/2008/11/16/halsningar-fran-andra-sidan/

      En annan upplevelse som jag berättat om tidigare, det var i maj 2009 gäller min mobil som plötsligt började ringa fast ingen fanns i andra änden. samma natt hade jag haft en märklig dröm om min förre make. Här kan du läsa om den händelsen som heter: ”Jag vet inte riktigt vad jag ska tro!” Om detta kan du läsa här:
      https://ruggugglan.wordpress.com/2009/05/27/jag-vet-inte-riktigt-vad-jag-ska-tro/

      Jag önskar dig ”Lycka Till”, Helen. Och jag hoppas att du vill återkomma och berätta vad du fick till dig av detta medium.

      Hjärtinnerliga styrkekramar ♥ / Rozie

  52. Tack Rozie för att du uppmärksammade mitt inlägg. Ja, nu har jag varit hos ett medium. 13 mil hemifrån hittade jag en person som absolut inte visste ett dugg om mig. Men nu vet hon.
    Det var mycket märkligt. Hon berättade om personer som ”kom fram”. Den första var en perfekt och detaljrik beskrivning av min älskade mormor som dog 95 år gammal. Efter det berättades om en gammal man som fanns vid hennes sida men inte kom direkt till mig. Av gamla foton kunde jag notera att det liknade mycket min mormors morfar.
    Den andra personen som kom fram för mig är jag fortfarande inte hundra på. Men nästa två personer som framsteg var mycket tydliga beskrivningar av min mor och min avlidne son. De båda hade en stark relation i livet och så även i andevärlden. Alla detaljer som beskrevs var alldeles för tydliga för att vara gissningar eller påfund. Jag fick veta att min son och alla de andra har det fridfullt. Min son ”besöker” mig för att jag ska bli glad och för att jag ska veta att han finns någonstans. Det är helt ok. Jag är inte rädd för det. Å andra sidan sa mediumet att de starka signalerna kanske skulle upphöra nu när han vet att jag fått veta att han har det bra. Vi får väl se.
    Ja, vad ska man säga. Jag har aldrig direkt trott på något om en andevärld, men allt vad som berättades här kunde aldrig berättats om det inte fanns någonstans. Så, ödmjuk ska jag vara inför det faktum att det finns något bortom livet.
    //Helen

    • Jag är glad för din skull att du har fått denna fina ”bekräftelse”. Återkom gärna och berätta om signalerna har upphört eller ej. / Rozie

      • Direkt efter att jag varit hos mediumet så upphörde de ”kontakter” som togs via min mobiltelefon. Det är nu sedan veckan innan påsk. Förra veckan var det 6 månader sedan min älskade son dog, och det var också ”Mors dag”. Då stod jag och tittade på hans foto och sa: ”Andreas, nu får du ta kontakt med mamma och tala om ifall du har det bra”. Någon dag efter började det åter hända lite konstiga saker med mobilen. Så jag känner mig ganska säker på den bekräftelse jag får. Det känns lugnt och tryggt att veta att han har det bra. /Helen

      • Vilken underbar ”bekräftelse” du fick! Tack för att du ville dela med dig av din berättelse. / Rozie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s